En sak som slog mig när jag besökte skogen tidigare i veckan var att jag hörde en ny men samtidigt bekant fågelsång. Talgoxens och blåmesens sång var uppblandad med något nytt. Det tog inte lång tid innan jag upptäckte källan. Det var så klart bofinken. 

Många bofinkar spenderar vintern i Västeuropa, medan andra övervintrar i Skåne. Nu börjar de så smått leta efter häckningsplatser. Hanarna brukar anlända något före honorna, vilket säkert förklarar att jag mestadels fick hanar i sökaren. Någon riktigt bra bild blev det inte. Men ovanstående får duga. 

Jag har fångat ganska många rovfåglar på bild den senaste tiden. Den här ormvråken fick jag möjlighet att ta en längre bildserie på.

Ormvråken är en av våra vanligaste rovfåglar och det är relativt lätt att upptäcka den i det skånska landskapet. Ofta ser man den sittande på en stolpe i närheten av en väg, eller kanske ute på åkrarna under hösten.

Ormvråkens fjäderdräkt kan variera från mörk till nästan helt vit. Men vanligast är nog den spräckliga färg som individen har på bilden. Precis som många andra rovfåglar livnär sig ormvråken på smågnagare, grodor, ormar och maskar.

När jag besöker Silvåkraskogen strax intill Krankesjön brukar jag nästan alltid se små stjärtmesar. Det här är en väldigt karismatisk liten fågel som tycks trivas just här. Under vintern kan man se relativt stora grupper stjärtmesar röra sig livligt mellan trädkronorna. Men så här års sprids de ut för att bygga bon.

Det var just vad den här individen höll på med. Eftersom den ständigt återkom till samma gren med nytt byggmaterial var det bara att sätta sig på pass och invänta nästa tillfälle att trycka av ett gäng bilder. Notera även att den här stjärtmesen är ringmärkt.

Idag lyckades jag fånga ännu en relativt sällsynt rovfågel på bild. I synnerhet med tanke på att den blå kärrhöken främst håller till i Norrland under sommarmånaderna. Denna hane (honorna är brunspräckliga) var antagligen på väg norrut efter att ha spenderat vintern i Centraleuropa och gjorde ett stopp för att proviantera vid en klöveråker i Skåne.

Först såg jag den på avstånd när den flög lågt över åkern i jakt på smågnagare. Sedan var den plötsligt borta. Jag tog en chansning och satte mig på pass vid skogskanten. Fåglar har nämligen en tendens att återkomma till samma plats om och om igen. I synnerhet om där finns föda. Och mycket riktigt. Efter ca 20 minuter var den tillbaka och jag lyckades trycka av en längre bildserie.

Avståndet var tyvärr i längsta laget och ljuset var inte det bästa. Men jag fick ändå ett antal hyggliga bilder på max brännvidd. Och det är väl högst osannolikt att jag kommer att fånga ytterligare en blå kärrhök på bild den närmaste tiden.

---

Du är kanske även intresserad av: