Tidigare i veckan hade jag turen att få några bilder på den här unga kärrhöken. Jag körde längst grusvägen mellan Tvedöra och Silvåkra när jag upptäckte den i närheten av en mindre damm. Kanske satt den och spanade efter grodor.

Jag lyckades stanna och ta mig ut ur bilen, hämta kameran i bagaget och trycka av några bilder innan den lyfte och gav sig av.

Det här är en ungfågel. Förmodligen föddes den i våras och har nyligen blivit lämnad för att sin mamma och sina syskon. Jag tycker personligen att den juvenila varianten av brun kärrhök med den chokladbruna fjäderdräkten och senapsgula huvudet är otroligt vacker. Faktiskt snäppet vackrare än den mer spräckliga fjäderdräkten som är typisk för de äldre individerna.

När jag gick genom Silvåkraskogen tidigare i veckan upptäckte jag en liten grupp fåglar som höll till långt upp i tall- och grantopparna. Efter att ha jagat dem en stund med teleobjektivet upptäckte jag att det var korsnäbbar. Det finns ett par olika korsnäbbs-arter i Sverige, främst mindre- och större korsnäbb.

Detta är med största sannolikhet en mindre korsnäbb. Dessutom är det en juvenil-individ, alltså en unge som föddes tidigare i år. Det ser man på den spräckliga fjäderdräkten. Hos äldre individer har hanarna en roströd ton och honorna är mer åt det gröngula hållet.

Karakteristiskt för alla korsnäbbar är däremot den kraftiga och något udda korslagda näbben. Med den kan fågeln krossa kottar och fröer som är den huvudsakliga födan.

Jag har sett korsnäbbar i samma skog tidigare men det här var första gången jag lyckades få en anständig bild av fågeln som på sätt och vis är en svensk variant av en mindre papegoja.

Igår kväll tog jag en tur ut till hedmarkerna mellan Krankesjön och Vombs ängar. I de utspridda talldungarna och buskagen brukar det alltid finnas gott om olika djur. Jag såg bland annat några rådjur, ett par harar och olika fågelarter. Men någon riktig toppbild fick jag tyvärr inte med mig hem.

Det bästa i bildväg var den här tornfalken som jag hittade i närheten av en plats som kallas för Norrevångsmossen. Först upptäckte jag den lilla falken i en högre tall. Efter en stund flög den iväg, tog en tur ut över fältet där den ganska snart började ”ryttla” i luften på sitt karaktäristiska sätt.

Avståndet till fågeln var relativt långt, men jag fick ändå ett gäng rutor som kan vara värda att lägga upp här på bloggen.

Överlag har jag sett ovanligt få tornfalkar i år. Värmen och torkan har säkert gjort att tillgången på sorkar och större insekter varit relativt begränsad.