Sothönans ungar ser onekligen lite speciella ut med sina rufsiga och rödgula huvuden. Jag tycker nästan att de påminner om små punkare. Dunungarna på bilden var förmodligen inte speciellt gamla när jag tog bilden.
På den översta bilden hjälper en av föräldrarna till att mata ungarna med vattenväxter. Bilden är tagen vid Källby dammar där det verkligen finns gott om just sothönor.
Du gillar kanske även:
> När bytet är för stort – skäggdoppingar med unge
> Gråtrut vid Källby dammar
Ni minns säkert att jag tog några trevliga bilder på rävungar ute på Revingefältet för någon månad sedan. För några dagar sedan passerade jag åter platsen där lyan förmodligen ligger skyddad och gömd bland snåriga björnbärsbuskar. Och även den här gången lyckades jag fånga några bilder på rävungarna.
Rävarna hade växt betydligt sedan förra gången jag såg dem och börjar nu alltmer likna fullvuxna djur. De betraktade mig med viss misstänksamhet innan de sprang in och gömde sig bland buskarna. Förra gången såg jag tre stycken på samma gång. Den här gången såg jag bara en åt gången. Jag kunde alltså inte med säkerhet avgöra om det var ett och samma djur eller flera olika individer.
Bilden ovan togs med en telekonverter så att brännvidden blev hela 850 mm. I kombination med relativt svagt ljus blev kanske inte skärpan helt perfekt, men tillräckligt bra för att publicera bilden här.
Mjölke, mjölkört eller rallarros. Ja, och i Skåne kallas den faktiskt för rävrumpa. Kärt barn har som bekant många namn.
Oavsett vad man kallar den är mjölkörten en av de många blommor som jag definitivt förknippar med den svenska sommaren. De rödvioletta blommorna går aldrig att ta miste på.
Just den här bilden tog jag ute vid Sjötorps ängar i samband med dagens sista ljus.
Det är alltid roligt att kunna lägga upp bilder på fågelarter som jag aldrig fotograferat tidigare. För trots att den svartvita flugsnapparen är en tämligen vanlig fågel i Sverige så har åtminstone inte jag lyckats fånga den på bild förrän nu.
Just den här hanen hittade jag i de vackra hagmarkerna vid Gryteskog utanför Torna Hällestad. Här hade den förmodligen funnit ett revir som den uppmärksamt vaktade från andra artfränder.
Den svartvita flugsnapparen är en effektiv jägare och som namnet antyder lever den främst på flugor. Men även mygg, spindlar, fjärilar och larver finns med på menyn. När hanen har hittat ett lämpligt bohål flyttar honan in och lägger sina ägg.
Eftersom det inte finns obegränsat med lämpliga hål och holkar får flugsnapparen ofta utkämpa bittra strider med exempelvis talgoxar. Det slutar inte sällan med det nederlag för flugsnapparen. Undersökningar har visat att fler flugsnappare blir dödade av talgoxar än rovfåglar under våren och sommaren.
Nu börjar vi komma in i den tiden på året då det går att finna oändligt många fjärilar över blomsterängarna. När jag var ute vid Sjötorps ängar igår lyckades jag springa på den här lilla vackra fjärilen. Det var knappast storleken som väckte mitt intresse. Fjärilen är inte mer än ca 2 cm mellan vingspetsarna. Nej det var snarare färgen. Aldrig tidigare har jag sett en fjäril med så pass intensivt purpurfärgade band på vingarna.
Efter mycket letande på nätet har jag kommit fram till att detta är en mindre purpurmätare. En fjärilsart som trivs på bäst på öppna torrängar, som blivit alltmer sällsynta i Sverige under senare år. Allt eftersom marker odlats upp eller helt enkelt växt igen. Av den anledningen är den mindre purpurmätaren rödlistad som nära hotad. Larverna lever för övrigt på bergsyra och ängssyra. Den senare är relativt vanlig runt Krankesjön.
– På artdatabanken kan du läsa mer om den mindre purpurmätaren
Du är kanske även intresserad av:
> Amiralfjäril
> Mindre tåtelsmygare
