Under hela sommaren har jag utan framgång sökt efter amiralfjärilen på ängarna. I förra veckan hittade jag plötsligt ett 20 tal exemplar på en buske med stora gula blommor.
Amiralfjärilen är en av våra största fjärilar och blir mellan 53 och 63 millimeter mellan vingarna. Det som fascinerar mig mest med amiralfjärilen är att den flyttar, precis som fåglarna.
På våren flyger den praktfulla fjärilen från Sydeuropa upp till Sverige för att fortplanta sig och festa på söt nektar. Den klarar emellertid inte att övervintra i vårt avlånga land, så på hösten återvänder flera individer till varmare breddgrader. Fråga mig inte hur den bär sig åt eller hur den hittar. Det är väl ingen vild gissning att många stryker med under resans gång.
En vacker fjäril är det hur som helst. Här är en bild jag tog med fågeltelet.
I slutet på augusti var jag ute vid Skarhults slott och där fullkomligt vimlade av amiralfjärilar i planteringen bakom slottet där de satt på rudbeckiorna. Några fastnade på min kamerasensor tillsammans med citronfjäril och påfågelöga.
Det är förmodligen så att de lockas till vissa blommor. Och när många blommor börjar försvinna i augusti/september samlas fjärilarna antagligen där det fortfarande finns blommor kvar.