Författararkiv: Stefan

Möte med 40 kronhjortar – Vombs fure

Grupp kronhjortar med en ledarhind - Vombs fure

Vombs fure är vida känt för sin population av kronhjortar. Platsen har under decennier utvecklats till en av kärnlokalerna för det skånska kronviltet.

Kronhjorten kom till vårt landskap efter den senaste istiden, alltså för ca 10 000 år sedan. Men människans hårda jakt i kombination av en allt större exploatering av odlingslandskapet gjorde att populationen minskade dramatiskt. I början av 1900-talet var den skånska kronhjorten akut utrotningshotad. Stammen bedömdes då uppgå till endast 50 individer.

Idag är stammen mer livskraftig och större än på flera hundra år. Bedömningen är att det finns mellan 1 500 och 2 000 individer, bara i Skåne.

Kronhjorten är ett väldigt skyggt och uppmärksamt djur. Att stöta på stora grupper hör inte till vardagen. Men det var just vad jag lyckades med när jag besökte Vombs i förra veckan.

Stor grupp kronhjortar i Vombs fure

Ut ur skogen dök plötsligt ett par individer upp. Ganska snart fylldes gruppen på och det tog inte lång tid innan ett långt pärlband av hindar och ungdjur drog över det öppna fältet där Sydvatten har anlagt stora vattendammar. Jag uppskattade gruppen till ca 40 djur.

Att snabbt fotografera 40 kronhjortar på rad är ganska klurigt. Valet står mellan att zooma in på ett par individer, eller att försöka fotografera hela gruppen. Jag valde det förstnämnda alternativet. Tyvärr befann sig hjortarna i rakt motljus och jag hade inte många sekunder på mig att få bilderna.

Som tur var fick jag ändå ett par hyggliga bilder när hjorden svepte över de gräsbeväxta strandbankarna.

Notera gärna den första individen på den översta bilden. Det är antagligen en av de äldre hindarna i den stora gruppen. Hon har säkert flera syskon, barn och barnbarn bakom sig och fungerar lite som en ledare.

Individerna med horn är unga handjur, som stannar i gruppen ytterligare några månader. Därefter kommer de att lämna sin mors hjord för att bilda egna  ”ungkarlsgrupper”.

För att skydda kronhjorten har Länsstyrelsen utfärdat speciella bestämmelser i Vombs fure, bland annat beträdandeförbud under vår och höst. Om du besöker området, ta alltid del av informationen först.


Du är kanske även intresserad av:

Ägretthägern flög rakt mot mig

Ägretthäger över Vombs ängar februari 2024

För några år sedan var ägretthägern en riktig raritet i Sverige. Idag är den relativt vanlig i trakterna runt Krankesjön och Vombs ängar. Jag hade ett nära möte med en individ den gångna helgen.

Jag hade precis tagit en liten paus på en större sten när jag såg en stor och vit fågel närma sig från väster. Kameran åkte upp snabbt och när jag väl fått fågeln i fokus såg jag att det var en ägretthäger.

Ägretthäger i motljus

Efter att ha fotograferat djur i många år har jag noterat att deras beteende inte skiljer sig så mycket från människans. Det gäller inte minst så kallad ”selektiv varseblivning”, alltså att omedvetet stänga av saker som inte ingår i den invanda föreställningsramen.

Den här hägern har säkert flugit förbi samma plats otaliga gånger utan att ha stött på en människa. Just den här dagen råkade jag stå där med min kamera och hägern insåg inte det förrän den var relativt nära. I annat fall hade den säkert varit mer uppmärksam.

Hur som helst blev det en relativt bra bildserie på en ståtlig fågel.


Krickan är Sveriges minsta and

Kricka - hane

De senaste veckorna har det samlats många krickor i Källby dammar. Krickan är Sveriges minsta simand. Jämfört med exempelvis en gräsand är den bara hälften så stor.

Personligen tycker jag att hanarna har väldigt vackra fjäderdräkter. Speciellt det rödbruna huvudet med den karakteristiskt gröna ”masken” sticker verkligen ut. Sedan är större delen av kroppen läckert spräcklig med ett par gula och gröna partier.

Kricka - hane - Källby dammar

Det går att se krickor vid Källby dammar året runt. Men på sommaren handlar det endast om ett par enstaka individer, som antagligen stannat för att häcka. Majoriteten beger sig upp till landets norra delar.

Krickan har fått sitt namn efter sitt typiska läte.


Du är kanske även intresserad av:

Vinterns hackspettar

Hackspett i vintrigt Vombs fure

Hackspettar är typiska stannfåglar som går att observera året runt. Speciellt på vintern är de enkla att upptäcka. Den större hackspetten sitter ofta och hackar på en kotte. Vilket sprider ett karaktäristiskt hamrande ljud i skogen. Spillkråkan flyger mellan trädstammarna på jakt efter övervintrande insekter, som gömmer sig under barken. Idag har jag samlat ihop tre bilder på hackspettar. Två bilder är ganska nya, medan den tredje togs för flera år sedan.

Den översta bilden är en större hackspett jag fann i Vombs fure under de dagar vi hade snö i Skåne i början av december. Det syns visserligen inte så tydligt från den här vinkeln. Men i en spricka i den gamla trädstammen hade hackspetten tryckt in en kotte där den metodiskt hackade ut de näringsrika fröerna. Om sprickan i trädet är bra kan hackspetten använda samma plats hela vintern. Då samlas det en stor hög med sönderhackade kottar på marken under trädet. Detta är vad man brukar kalla för en ”hackspettssmedja”. Visste du att en hackspett kan konsumera upp till tre tusen kottar under en vinter?

Röda vinteräpplen

Hackspett i äppelträd

Men det är inte bara kottar som står på hackspettens meny under den kalla årstiden. Vid fågelborden är den en flitig gäst. Även röda och söta vinteräpplen tycks falla hackspetten i smaken. Vid Almens fågeltorn står ett gammalt äppelträd där jag tidigare bland annat funnit sidensvans och björktrast. När jag gick förbi trädet för ett par veckor sedan hade en hackspett visat intresse för äpplena. Under ett kort ögonblick lyckades jag komma riktig nära fågeln och tog bilden ovan.

Spillkråkan på tallens stam

Spillkråka i Vombs fure

Spillkråkan är den största hackspetten vi har i Sverige. Och även den mest karismatiska om ni frågar mig. Spillkråkan äter inga fröer från kottar, utan livnär sig främst på stackmyror och trädgnagande insekter.

Bilden tog jag en vinterdag i Vombs fure 2019. Jag har alltid gillat den, men ljuset var dåligt och den togs på höga ISO 10 000. Av den anledningen var den i brusigaste laget. Men med hjälp av effektivare brusreducering som introducerats på senare tid har jag lyckats få fram ett bättre resultat.


Du är kanske även intresserad av: