På onsdagen arrangerade transportflygskvadronen på F7 sin traditionella julflygning över södra Sverige. Med tre TP 84 Hercules i formationen blev det kanske ingen riktig ”julkula”, däremot en fin liten ”grantopp”.
Med tanke på att molnbasen var låg över Skåne låg det i farans riktning att rutten skulle läggas om. Precis som F17 tvingades göra med sin julgransflygning med JAS 29 Gripen tidigare i månaden. Jag begav mig ändå ut med kameran och hoppades på det bästa.
Jag följde formationen via ”Flightradar”. När planen passerade Ängelholm noterade jag att de bröt den planerade rutten in mot Ljungbyhed och Eslöv. Istället fortsatte de längs kusten över Helsingborg och Landskrona.
Just då kändes det högst sannolikt att de även skulle hoppa över Lund och fortsätta rakt ner mot Malmö. Men lyckligtvis girade de tre transportplanen in över land i höjd med Saxtorp och riktade om kursen mot Lund.
Så trots allt fick jag ett gäng bilder på Hercules-planen, precis som jag fått de senaste jularna.
Domherren är en fågel som man nästan bara ser på vintern. Under den varma årstiden håller den främst till i Sveriges djupa skogar.
När jag promenerade förbi ängarna vid Almens fågeltorn för några dagar sedan upptäckte jag att några domherrar hade slagit sig ner i de torra fröställningarna.
Jag kan tyvärr inte minnas vad det är för slags blommor som brukar växa just på den här platsen. Hur som helst gav fröerna säkert nyttig energi till domherrarna, speciellt den här dagen då temperaturen låg en bra bit under nollstrecket.
Domherrarna var inte speciellt skygga och när jag hade fotograferat dem en stund noterade jag att det var tre honor som satt där ute på ängen. Hanarna har som bekant betydligt rödare bröst.
Bilderna togs ganska sent på eftermiddagen och ljuset kunde definitivt varit bättre. Men med tanke på förutsättningarna tycker jag ändå att resultatet blev hyggligt.
Jag har aldrig någon ambition att skrämma djur på flykten när jag är ute och fotograferar. Men ibland är det tyvärr oundvikligt. Speciellt rådjur och harar förlitar sig ofta på sin kamouflage. De ligger blickstilla och hoppas på att inte bli upptäckta. Först när den potentiella faran är riktigt nära väljer de flyktalternativet.
Terrängen strax väster om Vombs ängar är ganska öppen. Men här och var i det böljande landskapet finns det en del täta buskage. Inne i buskagen ligger inte sällan rådjur i daglega. Där tar de igen sig i väntan på skymningen, då det i skydd av mörkret är dags att bege sig ut och söka föda.
Hoppar ut rakt framför mig
Så när jag helt ovetande går förbi ett buskparti, kanske med förhoppning om att en intressant fågel ska sitta bland grenarna, händer det ibland att ett rådjur hoppar ut rakt framför mig. Detta hände mig vid två tillfällen för några dagar sedan.
Allt går så otroligt fort. Det behövs mycket tur och en del skicklighet för att man först och främst ska hitta rådjuret i sökaren. Men sedan gäller det ju även att skärpan sitter där och att slutartiden är tillräckligt snabb.
Borta på några sekunder
Just den här dagen hade jag ganska mycket tur och lyckades få ett antal fina och fartiga bilder fångade i språnget. Som ni säkert förstår tog det bara ett par sekunder från det att jag hörde något rassla till mellan grenarna till dess att rådjuren var långt borta från mig. I flykten brukar de komma upp i hastigheter mellan 50 och 60 km/h.
Ovan finner ni tre fina flyktbilder. I den andra syns det tydligt vilka rejäla och höga språng rådjuren tar. På så sätt får den dels en bättre överblick över situationen, men undviker även många tänkbara hinder i den ojämna terrängen.
Bilden längst ner tog jag på en råbock, som jag antagligen skrämt ut på ängen vid samma tillfälle. Här var avståndet till bocken ganska stort, men jag tycker ändå att det blev en fin bild. Jag kan säga att han hade full koll på mig och det tog inte lång tid innan han drog vidare in bland träden.
Ett tydligt tecken på att vi går mot kallare tider är att varfågeln har anlänt till Skåne. Denna närmast mytomspunna lilla rovfågel spenderar sommaren i de norrländska skogarna och myrarna där den häckar och föder upp sina ungar.
Nu på höstkanten flyttar den söderut. Vissa individer flyger vidare ner till Centraleuropa. Men många stannar även i Skåne, där de bildar små ”vinterrevir” i öppen terräng. Just den här varfågeln, som jag fotograferade ute vid Vombs ängar för några dagar sedan, är antagligen en sådan.
Varfågeln är känd för att fånga sorkar och större insekter som den sedan spetsar på törnebuskarnas taggar. På så sätt bygger den upp små matförråd, som kan vara till stor nytta under vintern.
Nu har det äntligen blivit lite svalare i Skåne. Så på söndagen kunde jag bege mig ut på en lite längre cykeltur på grus- och skogsvägarna öster om Lund.
Från Skrylleskogen rullade jag vidare ut mot Revingehed, Silvåkra och Vombs ängar. Därefter blev det en liten sväng in i Vombs fure innan jag tog liten grusväg till Hemmestorp.
Via Humlamaden fortsatte färden upp mot Romeleklint. Sedan avslutade jag turen med att passera Björnstorp och Dalby Stenbrott. När jag kom hem till Lund stod trippmätaren på sju mil.
Tänkte i all enkelhet bjuda på ett gäng bilder från rundan. Allt är taget med mobiltelefonen, eftersom jag sällan tar med mig någon tyngre kamera när jag är ute och cyklar. Bilden längst upp i bloggposten är tagen i den vackra allén som leder bort mot Silvåkra by.
Ljungen blommar
I Vombs fure upptäckte jag till min glädje att ljungen blommade. Ljungen är verkligen välkommen när många av sommarens blommor börjar vissna. Vid dess härligt rödvioletta blommor samlas så här års stora mängder vildbin, humlor och fjärilar.
Skogsmöllans bäckravin
Efter Humlamaden stannade jag till och beundrade den vackra bäckravinen, som omgärdas av höga bokträd. Det är Skogsmöllebäcken som rinner längst ner i ravinen. Här är terrängen riktigt kuperad och underlaget en smula sandigt. Då känns det tryggt att ha en cykel som i stort sett klarar allt från asfalt till skogsstigar.
I vanliga fall finns det ett staket längs den vindlande stigen, men det har tydligen plockats bort. Kanske behövde det renoveras eller bytas ut.
Vägen till Körsbärsdalen
Efter ytterligare några hundra meter stannade jag till och fångade denna bilden. Nu hade jag kommit ut på en något större grusväg som leder fram till det man i folkmun kallar för Körsbärsdalen. Granarna som växer på den högra sidan av vägen är enormt höga. Som ni ser har även ett antal granar avverkats i området. Sannolikt på grund av barkborre-angrepp.
Grönland
Platsen där jag tog denna bild ligger strax norr om den lilla byn Dörröd och kallas för Grönland. Inte helt opassande för slåtterängarna var verkligen gröna här. Trots värmen har vi ändå fått en del välbehövligt regn under sommaren som gått.
