I samband med att jag fotograferade Flygvapnets julflygning vid stranden utanför Lomma för några veckor sedan fick jag även ett gäng bonusbilder på en gråkråka.
Många gråkråkor kan vara väldigt orädda och den här individen var knappast något undantag. Trots att jag bara var några få metrar från fågeln fortsatte den lugnt att söka efter föda i ålgräset alldeles intill vattenbrynet.
Även om det sällan blir några extraordinärt bra bilder är det alltid roligt att publicera dagsfärska motiv från mina cykelturer. Det här är just en sådan bild. Tagen vid en hage strax intill en liten gård som heter Hästskobäck i Häckeberga. De svartvita korna såg ut att stortrivas i eftermiddagssolen och rönnbären kunde knappast bli rödare.
Jag har skrivit det många gånger förr och det tål att upprepas. När solen skiner är september den härligaste månaden på hela året. Med en temperatur som låg strax över 20 gradersstrecket var de åtta milen genom det fagra sensommarlandskapet en ren njutning.
För några dagar sedan cyklade jag förbi en äng med betande kor. Eftersom ängen var belägen på en liten kulle tänkte jag att vinkeln från min position var lämplig för en hygglig bild. Så jag stannade till och tryckte av ett gäng rutor.
Korna och kalvarna var bevisligen väldigt vana vid människor och brydde sig inte nämnvärt om min närvaro. Med det varma släpljuset och himlen i bakgrunden tycker jag att det blev en riktigt trevlig bild. Notera även det tjocka och frodiga gräset. De här korna gick det sannerligen ingen nöd på.
Jag har aldrig betraktat mig som någon duktig macrofotograf. Därför känns det extra roligt de få gånger jag faktiskt får till en hygglig närbild.
När jag cyklade längs en liten markväg mitt på den skånska slätten tidigare idag noterade jag att många fjärilar drogs till åkertistlarnas blommor som växte i vägrenen. Efter en stund lyckades jag ta den här bilden på ett påfågelöga. Notera hur den suger upp blommans nektar med hjälp av en lång ”snabel”.
Bortsett från att fjärilen är vacker i sig är jag nöjd med att jag lyckades få med horisontlinjen och en bit av himlen. Det ger nämligen bilden ett riktigt fint djup.
När jag är ute och rör mig i naturen händer det ofta att jag träffar på kor. I grunden är det här väldigt lugna och beskedliga djur som ser till att hålla landskapet öppet. Utan betande boskap hade de skånska fäladsmarkerna snabbt förvandlats till snårskog.
Än så länge går kalvarna tillsammans med sina mödrar och i de större flockarna finns det dessutom en och annan tjur. Så som en ren försiktighetsåtgärd försöker jag alltid vara lite extra ljudlig så att de hör att jag närmar mig. Och så försöker jag i möjligaste mån hålla mig på behörigt avstånd.
Just den här bilden är tagen i naturreservatet Knivsås/Borelund.