När jag är ute och letar efter fåglar ser jag ofta olika fjärilar ute på ängarna. Det tråkiga är att mina kunskaper om fjärilsarter inte sträcker sig speciellt långt. Men efter att ha konsulterat nätet har jag kommit fram till att det här måste vara en mindre tåtelsmygare. Det är en ganska liten gulbrun fjäril med ett vingspann mellan 22 och 27 millimeter. Den trivs i dikeskanter och på gräsängar.
När jag är ute och fotograferar djur och växter lär jag mig ständigt nya saker. Som att karminspinnarens larv har specialiserat sig på att äta stånds.
Liksom andra korsörter är stånds en giftig växt. Larven är emellertid immun mot detta gift och använder stånds som värdväxt. Giftet lagras det i kroppen, vilket gör att även larven blir giftig för exempelvis fåglar. Detta signalerar den med sina distinkta gul-svarta ränder.
Med tanke på att många djurägare för en tuff kamp mot stånds i hagarna borde de välkomna denna lilla fjäril och dess växtätande larver.
För ett tag sedan lade jag upp en bild på ladusvalornas ungar. Att fotografera dem sittande på en tråd är en sak. Att fånga dem i luften är en helt annan sak. Jag har gjort otaliga försök att fotografera svalor i luften. Oftast blir resultatet helt misslyckat. Just den här bilden blev dock inte helt tokig. Extra roligt är att man ser den lilla insekten som svalan har siktat in sig på. Hur svalor i hög fart lyckas fånga insekter i luftrummet övergår mitt förstånd. Men att de lyckas är helt uppenbart.
Jag har legat ute i spenaten och jagat fjärilar större delen av eftermiddagen. Tyvärr var jaktlyckan inte speciellt god. Jag såg visserligen otaliga fjärilar, men ytterst få lyckades fastna på bild. Däremot fick jag bilder på en mängd andra insekter som jag eventuellt återkommer till i en senare bloggpost.
Bilden ovan blev dagens bästa fjärilsbild. Jag har sökt runt lite på nätet och kommit fram till att det är en mindre guldvinge. Detta är en fjärilsart som trivs i soliga och torra miljöer, ungefär som på platsen där jag hittade den.
En av de tekniker jag borde bli bättre på är macrofotografering. Den främsta utmaningen när det gäller närbildsfotografering är knappast att hitta motiv. Det klurigaste är att kontrollera skärpedjupet som alltid är så kort att delar av motivet blir oskarpt.
Men träning brukar ju ge färdighet. Igår letade jag upp ett gammalt macroobjektiv och begav mig ut i närområdet. På en blommande kardborre hittade jag bland annat ett honungsbi som samlade söt nektar. Knappast den perfekta bilden, men blomman är ju vacker.
