Idag har vårsolens ljuva och varma strålar lyst över Skåne från morgon till kväll. Passande nog har jag spenderat en betydande del av dagen på mountainbiken. Eftersom timmen är sen och jag känner mig en smula trött får jag nog berätta mer i morgondagens bloggpost. Eventuellt blir det även en liten filmsnutt. Bilden ovan får väl betraktas som en liten teaser.
På toppen av Romeleklint vid det gamla militära radartornet.
Igår begav jag mig ut på en rejäl tur med mountainbiken. Färden gick österut mot Romeleåsen. Skåne är ju inte direkt berömt för sina höga berg, men just här går det att uppleva höjdskillnader på närmare 100 meter. Det är faktiskt en del med våra blygsamma mått mätt. Därför har Romeleåsen blivit en central plats för många av Skånes mountainbikecyklister.
Den här onsdagen i slutet av februari var det ingen direkt trängsel på stigarna. Faktum är att jag såg fler rådjur än människor under timmarna jag var där. Inte mig emot. Jag gillar tystnaden och lugnet. På den här turen hade jag bara pocketkameran med mig. Trots det blev det en del bilder. Jag börjar med dessa fyra och återkommer säkert med fler vid ett senare tillfälle.
Alla stigar runt Romeleåsen bildar nästan en labyrint. Jag var tvungen att kolla min GPS mer än en gång för att inte cykla helt vilse.
Lunchpaus med köttfärssås och makaroner på Trangia-köket.
Trots ett småruggigt väder begav jag mig ut på en fem mil lång cykeltur igår. Via Dalby styrde jag söderut mot Björnstorp. Därefter vek jag av österut mot Veberöd, korsade väg 11 och körde sedan rakt ut på vidsträckta Revingehed.
Eftersom det både var kyligt och disigt gjorde jag dessvärre inte så många fotostopp. Det blev bara ett par snabba rutor i samband med att intog en enklare måltid vid nedfallen björk.
Väderprognosen för helgen ser inte så tokig ut så det är inte omöjligt att återkommer med lite mer vårbetonade bilder de närmaste dagarna.
Vi spinner väl vidare på vårtemat. För just den varan kan ju ingen få för mycket av just nu. Under gårdagen gjorde jag en ny tur med cykeln. Totalt blev det fyra mil.
Färden gick norrut mot Gårdstånga. Därefter styrde jag västerut mot Örtofta via Svenstorps Slott. Från Örtofta svängde jag in på den gamla järnvägsvallen mot Kävlinge som numera är omgjord till cykelväg. En riktigt härlig sträcka skulle det visa sig. Den kommer jag definitivt att återvända till.
Mellan Lilla Harrie och Krutmöllan tog jag en kortare paus och sörplade i mig en termos varm choklad samt en energikaka. Termometern på cykeldatorn visade styva 10 grader i det härliga soldiset. Det är sådana små ögonblick som jag definierar som livskvalitet.
Jag fick även ett gäng bilder med mig hem som jag återkommer till senare i veckan.
Ni som följer min blogg regelbundet känner säkert till att jag gillar att cykla. Jag kan knappt komma på någon annan sysselsättning som på ett bättre sätt kombinerar träning med underbara naturupplevelser. Av den anledningen cyklar jag så ofta jag bara kan, både på landsväg och i terräng.
Det tråkiga är att vi nu skriver den 1 november. Dagarna blir kortare, temperaturen faller, vindarna ökar och regnet blir mer regel än undantag. Visst går det att cykla året runt, men glädjen och njutningen är liksom inte densamma under vintermånaderna.
Förhoppningsvis hinner jag med ytterligare ett par turer innan det är dags att helt stalla in cyklarna för säsongen. Faktum är att jag redan längtar till våren då en ny cykelsäsong tar sin början.
