Det här med björkstammar på rad är ju alltid fängslande. Jag gissar att det har att göra med att den ljusa nyansen på nävern skiljer sig helt från andra träd. Idag lägger jag ut en bild på en mindre armé unga exemplar. Som ni ser har jag dragit ner färgtonen samtidigt som jag skruvat upp kontrasten.
Tidigare idag packade jag ryggsäcken och begav mig ut till Snogeholm strövområde strax söder om Sjöbo. En klart positiv upplevelse skulle det visa sig.
Mellan Sövde- och Snogeholmssjön finns ett utmärkt nät av vandringsleder med varierande längd och terräng. Samtliga stigar är väldigt bra markerade vilket naturligtvis minskar risken för att gå vilse. Det finns dessutom gott om rastplatser med bänkar och tydliga informationstavlor. Naturen och landskapet runt Sövde är omväxlande och bjuder på allt från trollsk granskog till öppen fäladsmark. Nästan som ett koncentrat av den skånska landskapsbilden.
Navröds naturreservat
Jag hade egentligen planerat att vandra den längsta rundan på 16,5 kilometer, men eftersom jag gjorde många stopp för att fotografera drog det ut lite på tiden så jag klippte ner den till drygt 12 kilometer. Det var ändå tillräckligt långt för att jag skulle känna mig hyfsat trött i benen när jag satte mig i bilen för att köra hem.
Dagens lunch intogs på en höjd med en härlig utsikt över Sövdesjön.
I vanlig ordning fick jag en hel del bilder med mig hem. Jag återkommer säkert med fler de närmaste dagarna.
Är du nyfiken på att läsa mer om Snogeholm strövområde rekommenderar jag hemsidan Skånska Landskap.
En lågt stående vårsol sipprar in genom det än så länge nakna grenverket i Prästaskogen utanför Torna Hällestad. Just nu står naturen i startblocken inför en ny vår och sommar. Om en dryg månad är grönskan definitivt tillbaka.
Det är helt klart något speciellt med gamla ekar. Just det här mäktiga exemplaret växer i Björkensdal utanför Torna Hällestad och har antagligen gjort så i mer än ett århundrade. Vill man fånga det imponerande grenverket gäller det att passa på innan löven slår ut.
På toppen av Romeleklint vid det gamla militära radartornet.
Igår begav jag mig ut på en rejäl tur med mountainbiken. Färden gick österut mot Romeleåsen. Skåne är ju inte direkt berömt för sina höga berg, men just här går det att uppleva höjdskillnader på närmare 100 meter. Det är faktiskt en del med våra blygsamma mått mätt. Därför har Romeleåsen blivit en central plats för många av Skånes mountainbikecyklister.
Den här onsdagen i slutet av februari var det ingen direkt trängsel på stigarna. Faktum är att jag såg fler rådjur än människor under timmarna jag var där. Inte mig emot. Jag gillar tystnaden och lugnet. På den här turen hade jag bara pocketkameran med mig. Trots det blev det en del bilder. Jag börjar med dessa fyra och återkommer säkert med fler vid ett senare tillfälle.
Alla stigar runt Romeleåsen bildar nästan en labyrint. Jag var tvungen att kolla min GPS mer än en gång för att inte cykla helt vilse.
Lunchpaus med köttfärssås och makaroner på Trangia-köket.
