Igår kväll gjorde jag en längre utflykt med mountainbiken. Uppe på en ås hittade jag låga blommande ”dvärgbuskar” som jag tror är backtimjan. De rödvioletta blommornas nektar verkade vara helt oemotståndlig för humlor och fjärilar som samlades i rikliga mängder.
Det vore fel att påstå att jag såg speciellt många djur vid mitt senaste besök i skogen. Bortsett från en massa flugor och andra insekter då.
Undantaget var den här paddan som inte såg ut att vantrivas i sommarvärmen. Jag är ingen groddjursexpert men är ändå ganska säker på att detta är en så kallad Vanlig padda, eller Bufo bufo som den heter på latin.
Ute i skogen möter man både stora och små djur. Den här vackra lilla blåskimrande skalbaggen, som jag tror är en skogstordyvel, sprang jag på i lördags.
Skogstordyveln har ganska kraftiga ben som den använder till att gräva med. Den verkar inte vara speciellt kräsen för dieten består främst av djurspillning, as och rutten svamp.
När jag promenerade fram i regnet tidigare i veckan var jag tvungen att ta ett extra långt steg för att inte trampa på den här lilla krabaten. Men för att vara en snäcka är den egentligen inte så liten.
Vinbergssnäckan är en av våra största snäckarter. Egentligen hör den inte hemma i den svenska naturen. Men eftersom den är ätlig – ja vissa menar till och med att den är en delikatess – fördes den en gång i tiden hit som fasteföda för munkar.
Därefter har vinbergssnäckan etablerat sig här och gör egentligen inget större väsen av sig. Men när den ska passera en väg gör den nog rätt i att se sig för en extra gång.
Jag brukar ha som princip att inte lägga upp bilder från mitt vanliga jobb på bloggen. Men idag tänkte jag göra ett undantag. Eller vänta… Är det hästar eller hundar på bilden?