För någon vecka sedan hittade jag den här gulsparven i ett träd vid Övedskloster. Gulsparven är onekligen en av de mest färgglada fältsparvarna vi har i Sverige.
Du är kanske även intresserad av:
> Gulsparv med vårtbitare i näbben
> Gulsparv sjunger i toppen av enebuske
Som jag skrev tidigare begav jag mig för en knapp vecka sedan ut till skogarna norr om Övedskloster för att fotografera djur. Eftersom vädret var fint passade jag även på att göra en liten film. Det här var förmodligen och förhoppningsvis sista gången jag såg snö på några månader. Editeringen tar alltid ganska lång tid så det är först idag som jag har publicerat filmen på min YouTube-kanal. Vi får väl se om jag hålla ambitionen att publicera en film per vecka framöver. Personligen tycker jag filmerna ger bloggen betydligt mer innehåll än bara text och stillbild.
Annandag påsk bjöd på ett härligt vårväder. Jag tog en tur ut till skogarna strax norr om Övedskloster för att reka och i bästa fall även fånga lite nya bilder på djur. Jag kommer att visa och berätta mer om turen i en kommande video.
Men det tar rejält med tid att editera varje film och jag har dessutom haft en del andra jobb att stå i de senaste dagarna. Så jag tänkte börja med att bjuda på den här bilden på ett rådjur.
Jag lyckades nämligen springa rakt in i en liten grupp med rådjur. Att det dessutom var på en väldigt naturskön plats gjorde så klart inte saken sämre. Just den här bilden tycker jag blev ganska trevlig. Att benen är dolda bakom höjden i förgrunden tycker jag inte gör så mycket. Notera även det ligger lite snö kvar i bakgrunden.
Långfredagen är en dag då många skåningar beger sig ut på konstrunda. Själv begav jag mig ut för att fånga den allra vackraste konsten på bild, nämligen den skånska naturen. Nåja, det vore fel att påstå att jag fick årets bild med mig hem. Men jag hade trots allt ett par spännande möten med olika djur.
Platsen jag befann mig på var Gryteskog, som lite förenklat ligger strax väster om Torna Hällestad. Det är inte varje dag jag får närkontakt på dovhjortar, men det var just vad som hände i en hage som ligger lite avskild från vandringsspåren i området. Just när jag gick in i hagen upptäckte jag något ljust som rörde sig bakom det högra gräset på bortre sidan. Det tog en liten stund innan jag lyckades se dovhjorten som låg och vilade sig på marken. Dovhjortar gör ofta så mitt på dagen.
Eftersom det inte fanns några träd eller buskar i hagen insåg jag snabbt att jag inte skulle kunna närma mig obemärkt. Och det tog så klart inte lång tid innan hjorten hade upptäckt mig. Om inte med synen så med sitt väldigt känsliga luktsinne. Ganska snart reste den sig upp. Det var då jag tog tillfället och drog iväg en snabb bildserie. Något senare tog hjorten det säkra före det osäkra och sprang iväg. Ett par bilder blev det trots allt och det får jag vara nöjd med.
Något senare lyckades jag även upptäcka en gröngöling som satt och skrek i toppen av en stor gammal ek. Gröngölingar är inte heller någon vardagsmat, så den ville jag ju gärna ha en bra bild på. Tyvärr var det halvfrusen sankmark i området och att hitta en bra vinkel var inte det lättaste. Dessutom lyckades gröngölingen dölja ögat strax bakom en kvist på flertalet av bilderna. Dessa var bara att kasta. Bilden ovan var den minst dåliga jag fick innan den flög iväg. Men min gissning är att gröngölingen håller på att bygga bo i det här området. Så det är väl inte omöjligt att vi ses på nytt en vacker dag.
Ni som såg videon jag publicerade i förra veckan vet att jag hittade flera gärdsmygar i skogen strax intill Silvåkratornet vid Krankesjöns strand. Idag tänkte jag publicera två av dessa bilder.
Med en längd på blott tio centimeter och en vikt på lika många gram räknas gärdsmygen som Sveriges näst minsta fågel. Minst är naturligtvis kungsfågeln.
Med sin fint kamouflerade fjäderdräkt kan gärdsmygen ibland vara svår att upptäcka när den hoppar och flyger fram mellan rotvältor och stengärden. Det enklaste sättet att finna den är genom att lyssna efter den klara sången. För trots sin blygsamma storlek har gärdsmygen en rejäl ”pipa”.
I Sverige finns endast typ av gärdsmyg och den är därför lätt att artbestämma. Utseendemässigt är den uppstickande stjärten och de relativt långa benen karaktäristiska drag. Jag har antagligen nämnt det på bloggen tidigare, men oavsett vilket så kallas gärdsmygen för ”musbror” på bl a Färöarna.
> Den lilla kungsfågeln
> Video: En solig fotodag vid Vombs ängar och Krankesjön
