Gleerups, eller Gleerupska universitetsbokhandeln som är butikens ursprungliga namn, är utan tvekan en av Lunds mest välkända affärer. När jag promenerade förbi igår funderade jag på hur många lundabor som inhandlat en julklapp här i form av en inslagen bok. Med tanke på att Gleerups bokhandel funnits i staden i mer än 150 år är det förmodligen ganska många.
Strax söder om Lund, alldeles intill Flackarps mölla ligger både märklig och smått otäck plats. Här vilar de oönskade. Människor som en gång i tiden fick diagnosen sinnessjuka och sedan spenderade hela sina vuxna liv ”skyddade” från omvärlden på mentalsjukhuset Sankt Lars.
När dessa ”institutionerade” patienter gick bort var de sedan länge bortglömda av anhöriga och samhället utanför sjukhusgrindarna. På denna plats fick de sin sista vila. Ofta jordfästes de endast i närvaro av en präst och personen som körde ut den enkelt hopsnickrade träkistan från sjukhusområdet.
När kistan var täckt med jord märktes platsen upp med en enkel järnbricka i form av en lilja. Brickorna avslöjar inte namnen på vem som vilar här. Däremot finns patientens journalnummer inristat. Ett ”M” efter numret indikerar att det är en man och ett ”K” en kvinna.
Begravningsplatsen kom till i slutet av 1800 talet och fick namnet ”Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats”. De sinnesjuka tillhörde samhällets avskum och var helt enkelt inte välkomna på stadens vanliga kyrkogårdar. Totalt vilar drygt 2000 personer här men endast några hundra brickor och ett mindre antal gravstenar finns kvar. 1951 begravdes den sista personen på platsen.
Läs mer om Sankt Lars begravningsplats på: [Sydsvenskan] – [Wikipedia]
Trots att bilen är täckt med snö avslöjar konturerna tydligt vilket märke det handlar om.
Den här bilden skulle egentligen publicerats för länge sedan men av olika anledningar har den fallit i glömska de senaste månaderna. Byggnaden på bilden är Lantmännens stora betongsilo som ligger alldeles intill järnvägen i Eslöv. Precis som så många liknande anläggningar i Skåne kommer denna sannolikt att rivas inom en ganska snar framtid.
Jag spinner vidare på det svartvita temat ytterligare en dag. Bilden är från mitt besök på Lomma strand i söndags. Den hade säkert gjort sig bra i färg, men här är det den starka kontrasten från träden som jag vill lyfta fram och då höjer den sig ett snäpp i gråskala. Notera siluetterna från det promenerande paret längst ner till höger.