Det händer visserligen inte speciellt ofta. Men ibland – när jag inte har någon annan kamera med mig – plockar jag upp mobiltelefonen och tar några bilder. Dagens bloggbild är faktiskt en sådan.
Jag tog den tidigare idag där Höje å lugnt ringlar fram genom St Lars-området. En typisk novemberbild om ni frågar mig.
Snöblandat regn, ett par plusgrader och snålblåst. Vädret kunde verkligen varit roligare i Skåne. Framför allt inbjuder det inte till några större äventyr med kameran. För en stund sedan begav jag mig ut på en kortare promenad och tog den här bilden i Sankt Lars-parken. Det får nog räcka för idag.
Strax söder om Lund, alldeles intill Flackarps mölla ligger både märklig och smått otäck plats. Här vilar de oönskade. Människor som en gång i tiden fick diagnosen sinnessjuka och sedan spenderade hela sina vuxna liv ”skyddade” från omvärlden på mentalsjukhuset Sankt Lars.
När dessa ”institutionerade” patienter gick bort var de sedan länge bortglömda av anhöriga och samhället utanför sjukhusgrindarna. På denna plats fick de sin sista vila. Ofta jordfästes de endast i närvaro av en präst och personen som körde ut den enkelt hopsnickrade träkistan från sjukhusområdet.
När kistan var täckt med jord märktes platsen upp med en enkel järnbricka i form av en lilja. Brickorna avslöjar inte namnen på vem som vilar här. Däremot finns patientens journalnummer inristat. Ett ”M” efter numret indikerar att det är en man och ett ”K” en kvinna.
Begravningsplatsen kom till i slutet av 1800 talet och fick namnet ”Lunds Hospitals- och Asyls begravningsplats”. De sinnesjuka tillhörde samhällets avskum och var helt enkelt inte välkomna på stadens vanliga kyrkogårdar. Totalt vilar drygt 2000 personer här men endast några hundra brickor och ett mindre antal gravstenar finns kvar. 1951 begravdes den sista personen på platsen.
Läs mer om Sankt Lars begravningsplats på: [Sydsvenskan] – [Wikipedia]
Det senaste dygnet har stormen Sven härjat i Skåne. Den andra riktiga stormen på en dryg månad. Som mest var vindbyarna uppe i styva 30 meter per sekund vilket faktiskt är orkan.
Stormen Sven har naturligtvis inte passerat obemärkt. Lite här och var går det att finna stormfällda träd. Jag hittade två i samband med en kortare promenad i St Lars-parken tidigare i eftermiddag. Längst ner i bloggposten finns även ett kortare videoklipp.
Videoklipp:
Solnedgångar är egentligen ingen större utmaning att fotografera. Men det är ju i sig inget som gör dem mindre spektakulära. För en dryg timme sedan fångade jag första advents sista solstrålar vid Lunds södra stadsgräns.