Den här bilden är tagen längs en av de många små grusvägarna på Romeleåsen. Med en cykel är det inte svårt att komma upp i farligt höga hastigheter i de här backarna. Och om man försöker dämpa farten blir bromsskivorna snabbt stekheta. Att få färdas genom den här typen av miljöer är inget annat än en ren njutning.
Under min cykeltur på sex mil tidigare idag passerade jag åtskilliga gyllene sädesfält. En påminnelse om att det snart är skördetid. Ibland lättades den gula färgen upp av små blå partier med blommande Blåklint. Jag antar att bönderna kategoriserar blommorna som ren ogräs. Själv tycker jag att de är ganska trevliga.
De senaste dagarna har sommaren verkligen visat sin bästa sida i Skåne. Jag kan bara gratulera alla som har tagit semester just den här veckan. För egen del jobbar jag på som vanligt. Men jag försöker naturligtvis hitta små luckor mellan alla arbetsuppgifter.
I morse steg jag upp extra tidigt och cyklade en runda på drygt fyra mil i solskenet. En stor del av sträckan gick längs strandpromenaderna i Lomma och Bjärred. När jag svängde in på den lilla grusstigen som leder ner till havet strax söder om Lomma kunde jag inte bli annat än glad. Framför mig väntade ett nästintill spegelblankt och turkosfärgat Öresund. Håll med om att det är vackert!
Just nu är jag inne i en period då jag arbetar på tok för mycket. Om jag inte är ute och reser så sitter jag helt låst framför datorn på kontoret. Så har det exempelvis varit de två senaste dagarna. Jag vill inte påstå att jag mår speciellt bra av det. I synnerhet nu när sommarsolen skiner utanför mitt fönster och kvällarna är helt underbara. Det är under sådana stunder man längtar bort och allvarligt funderar på att göra något helt annat i livet. Innan det är för sent…
Oavsett om man rör sig ute i naturen eller i bebyggda områden är det inte så svårt att hitta gamla kvarlevor från det kalla kriget. Olika varianter av mobiliseringsförråd i kraftig betong finns det gott om. De flesta har inte längre någon funktion men att riva dem är väldigt kostsamt. Därför äts de sakta men säkert upp av naturen. Jag är inte helt säker, men jag tror att detta är ett ammunitionsförråd. Ska vi gissa att det byggdes i slutet av 50- eller början av 60-talet?
Du är kanske även intresserad av:
> Mobiliseringsförråd
> Den gemensamma stabsplatsen Alfred
