Höstsolen lyste tidigare idag när jag packade ner långa objektivet och begav mig ut på ”fågeljakt” i skogen söder om Krankesjön. Något oväntat lyckades jag få korn på en gröngöling.

Trots att jag spenderat mycket tid i skog och mark kan jag inte erinra mig att jag någonsin sett en gröngöling tidigare. Än mindre fångat den på bild. Däremot minns jag den väl från fågelplanscherna i skolan.

Gröngölingen tillhör familjen hackspettar och är en relativt stor fågel. Den delar den röda hjässan med många andra hackspettar men den gröna ryggen är däremot tämligen unik.

Den huvudsakliga födan består av myror och gröngölingen är en mästare på att fånga dem med hjälp av sin 10 centimeter långa tunga.

Du är kanske även intresserad av:

Gröngöling i Dalby norreskog

Gräsanden är väldigt vanlig i Sverige och måste vara den andart som bäst anpassat sig till ett liv i närheten av städer och tätorter. Det går i stort sett att finna gräsänder på alla platser det sker någon form av fågelmatning.

Hannarna har en karaktäristiskt mörkgrön, nästan metalliskt färg på huvudet med en liten ljus halsring och en gulgrön näbb. Honorna är i likhet med nästan alla andra simänder brunspräckliga. Näbben är mer orange och svart än hos hannen.

Eftersom gräsanden inte är speciellt skygg för människor är den väldigt tacksam att fotografera. Liksom de övriga fågelbilderna jag tagit den senaste veckan hittade jag detta paret i Källby dammar.