Man kan inte annat än förundras över bokskogens färgprakt vid den här tiden på året. Den här bilden tog jag med mobiltelefonen på fredagseftermiddagen. Trots att det både var mulet och regnigt framträdde ändå bokskogens roströda toner riktigt fint.
Bilden är tagen längs den lilla skogsvägen som förbinder Skrylleskogen med Rögle dammar. Här har gått men kanske framför allt cyklat otaliga gånger. Varje gång jag beger mig österut med gruscykel eller mountainbike tar jag nästan alltid den här vägen.
Trots att vi har kommit en bra bit in i oktober står hösten fortfarande bara i farstun och väntar på att göra sitt riktiga intåg. I Skåne är de flesta träd fortfarande gröna. Det dröjer nog ytterligare någon vecka innan de riktiga höstfärgerna blir som mest framträdande.
Tidigare idag tog jag en snabb tur ut till Dalby Söderskog för att njuta av det soliga vädret. Med mig hade jag även systemkamera och vidvinkelzoom. Det sistnämnda objektivet har jag av någon anledning arbetat på tok för lite med sedan jag köpte det för snart två år sedan. Lite synd för objektivet är väldigt skarpt och i rätt miljöer är det dessutom väldigt användbart.
Eftersom det här var en snabb spontanutflykt tog jag inte stativet med mig. Något jag delvis ångrar. I skogen var det ganska mörkt och jag var tvungen att jobba med onödigt höga ISO-tal i kombination med lite väl stor bländaröppning. Men bilder blev det så klart ändå. Här har jag lagt upp tre exempel.
Den lilla bäcken som rinner genom Dalby Söderskog är inte speciellt porlande så här års. Faktum är att den nästan är helt uttorkad. Den översta bilden är i stort sett tagen mitt i bäckfåran där vattnet – åtminstone på vintern och våren – forsar fram mellan stenarna.
De gröna och mosstäckta stockarna fann jag inne i skogen, en bit från stigen. Jag gillade både deras form och färg, så jag tog en bild från en nivå ganska nära marken.
Även den sista bilden är tagen längs bäckfåran. Här ligger några av de otaliga träd som fallit genom åren. Eftersom Dalby Söderskog är en nationalpark kommer de gamla träden att ligga kvar för att sakta men säkert brytas ner av djur, svampar och andra mikroorganismer.
Som ni ser är skogen fortfarande grön. Men samtidigt ligger det en hel del färgade löv på marken som ändå antyder att sommaren grönska sjunger på allra sista versen.
Jag har skrivit det förr och lär antagligen upprepa det många gånger framöver. Sensommaren i Skåne är en av de bästa tiderna på året. Åtminstone om man gillar fotografering, vackert ljus och friluftsliv i största allmänhet. Måndagen bjöd på ett närmast idealiskt väder, så jag begav mig ut och spenderade flera timmar i naturen.
Mitt fösta stopp var Hultan, eller Hultaskogen, som ligger strax söder om Övedskloster. Skogen påminner en hel del om närliggande Vombs fure med höga tallar och många fina små skogsvägar. Jag har besökt skogen flera gånger tidigare, trots det lyckades jag upptäcka en del nya vackra och lite undangömda platser.
Min plan var som vanligt att fotografera djur. Fotolyckan var väl så där. Jag har sett en del dovhjort i Hultaskogen tidigare, men den här dagen såg jag inga. Däremot fick jag en del bilder på småfåglar, sländor och fjärilar. Så totalt sett var jag ändå ganska nöjd med den soliga dagen.
Den översta bilden i bloggposten är tagen alldeles i skogskanten där landskapet är vidsträckt med stora grönskande hagar. På andra sidan fältet går det ana väg 104 mot Sjöbo och Torps gård.
Jag bör kanske tillägga att alla bilderna är tagna med mobiltelefonen. Jag hade endast det långa telobjektivet på den ”riktiga” kameran.
Oavsett vad vädergudarna säger så är det trots allt högsommar i Sverige just nu. Och då gäller det att använda tiden på bästa sätt. För egen del kan jag knappast tänka mig ett mer passande aktivitet än en långtur med cykel. Och då företrädesvis på några av Skånes alla fantastiska små grus- och skogsvägar. Att susa förbi åkrar, torp och slott ger många intryck och ständigt små nya upptäckter.
I torsdag bestämde jag mig för att göra en ny utflykt. Den här gången utgick jag från mitt hem i Lund och tog den snabbast möjliga vägen ut till Flyinge. Men därefter var det grusväg som gällde. Från Flyinge sicksackade jag mig österut på småvägarna mot Hjularöds slott och den vackra skog som ligger alldeles intill. Bilden nedan är tagen i den skogen.
Därefter fortsatte färden mot Magnaröd innan jag slog om kursen söderut för snabbt rulla ner till Övedskloster, en sträcka där höjdskillnaden går från 100 till 30 meter över havet. Sedan tog jag åter höjdmeter genom att cykla den gamla banvallen österut, rundande Sydstens bergtäkt innan jag rullade in i Hultaskogen.
Bilden nedan är tagen längs vägen strax öster om Övedskloster där man har en fantastisk utsikt över Vombsjön och en betydande del av Skåne.
För att ta mig vidare till Vombs fure fann jag en liten och ganska dåligt underhållen bro som korsade Björkaån. Därefter var det bara att trampa rakt västerut, genom furet och över Vombs ängar mot Lund igen. När jag kom hem visade trippmätaren nio mil.
Precis som vid mitt senaste cykeläventyr på Linderödsåsen valde jag att färdas lätt. Alla bilder är alltså tagna med mobiltelefonen. Så jag hoppas att ni har överseende med att kvaliteten inte är den allra bästa.
Gårdagskvällen bjöd på ett närmast perfekt väder. Solsken, svaga vindar och en temperatur som varken var för varm eller för kall. Jag tog bilen ut till mina vanliga ”jaktmarker” i trakterna runt Vomb. Till min lycka fick jag en hel del skapliga bilder på olika djur. Allt från rådjur och harar till strandskator och gulärlor. Men allt det där tänker jag återkomma till i senare bloggposter.
För idag publicerar jag endast tre enkla miljöbilder jag tog under de timmar jag var ute. Det är onekligen något speciellt med kvällarna i midsommartid. Ljuset gör att man liksom inte vill åka hem.
Igår var jag inte hemma förrän strax före tio och blev då påmind om att jag varken hade ätit eller ordnat med en del andra vardagsbestyr. Men det spelar mindre roll, för timmarna i naturen vill jag ändå inte byta ut mot något annat.
Den översta bilden är tagen i närheten av det västra fågeltornet vid Vombs ängar. Ängarna är som vackrast så här i midsommartid med en blomsterprakt som kan matcha vilken park eller trädgård som helst. Den blåa blomman i förgrunden bör vara blåeld som är väldigt vanlig på Revingehed, likaså sandvitan som verkligen trivs i den sandiga jorden.
Det här är en väldigt typisk miljöbild från Vombs fure. Långa och raka skogsvägar som skär genom en hög tallskog. Skogsområdet är riktigt stort med skånska mått och det är relativt sällan man möter någon annan människa här.
Det gäller dock att respektera de restriktioner som gäller. Under vissa tider på året – primärt mellan april och juni – är det beträdandeförbud i skogen. Detta för att skydda den unika kronhjortsstammen. Klart vanligast är dock dovhjorten som man i stort sett ser varje gång man besöker skogen.
När vi nu är inne i juli månad har gräset, mycket med hjälp av den värmebölja som drog in förra veckan, bildat ax och antagit den för sommaren typiska gula tonen. Jag är verkligen ingen expert på gräsarter, men det kan mycket väl vara kvickrot. Även här trivs blåelden. Notera dessutom den lilla humlan som av en ren slump råkade hamna precis i skärpeplanet.
