Så här i slutet av maj månad förgylls de sandiga markerna runt Häckeberga av stora buskar med gula blommor. På sina ställen kan de bli riktigt talrika och täcka hela små kullar. Det här är harris, en växt som fascinerat mig en aning under främst senare år.
Harris är en flerårig kvastlik buske som fäller löven under vintern, men vars grenar förblir gröna året runt. Den blir normalt 40-150 centimeter hög. Harriset trivs bäst på solig, varm och ganska mager sandjord. Ursprungligen lär busken komma från Danmark där den är riktigt vanlig.
Dessa båda bilder på blommande harris tog jag i samband med en längre cykeltur genom hela Häckebergaskogen på Kristi Himmelfärdsdagen. Vädret kunde knappast varit bättre och naturen är verkligen bedårande vacker vid just den här tiden på året. Dagen blev knappast sämre av att jag mötte både dovhjortar och rådjur. Helt klart en av mina bästa naturupplevelser så här långt i år.
Jag spenderade större delen av lördagseftermiddagen i naturen, närmare bestämt i trakterna runt Vombsjön. Jag stannade till vid ett flertal platser i min jakt på främst djurbilder. Nu fick jag inte överdrivet många bra djurbilder med mig hem. Men vädret var åtminstone synnerligen behagligt med solsken och en temperatur strax under 20 grader.
Däremot hittade jag en riktigt vacker plats. Anledningen att jag sökte mig just dit var egentligen en ren slump. Jag såg nämligen några dovhjortar på avstånd. I ett föga framgångsrikt försök att komma hyggligt nära dem stod jag plötsligt i ett hav av blommande ramslök.
Som många säkert känner till har ramslöken blivit en riktigt populär delikatess under senare år. Den är inte alltid så lätt att finna och i vissa landskap är den till och med fridlyst. Men på vissa platser där förutsättningarna är gynnsamma kan den bli riktigt talrik. Här var marken fuktig och träden stod relativt glest, vilket ramslöken verkligen gillar.
Från dagens äventyr tänkte jag även lägga upp ytterligare två bonusbilder. För jag kommer förmodligen ändå inte att publicera dem i en separat bloggpost under de närmaste dagarna.
Först en hackspett som mötte alldeles i närheten av den blommande ramslöken. Jag såg för övrigt väldigt många hackspettar idag, men det var egentligen bara den här som fastnade på bild.
Ytterligare ett roligt möte var denna ekorre som jag omedvetet lyckades skrämma upp i en gran. Lyckligtvis höll den sig på ganska långt ner i trädet så jag fick möjlighet att trycka en bildserie. Ljuset var dessvärre inte det bästa, men bilden duger gott i denna låga upplösning.
I stort sett varje vår sedan jag drog igång den här bloggen har jag lagt upp bilder på blommande vitsippor. Så jag ser ingen anledning till varför jag skulle gå ifrån den traditionen i år.
Igår gjorde jag en längre utflykt med cykeln. Jag begav mig österut från Lund och när jag kom hem visade trippmätaren dryga sex mil. Under min tur passerade jag bland annat Billebjer och Trollskogen, två säkra platser om man är på jakt efter vitsippor i riktigt rikliga mängder.
Den översta bilden är tagen vid en av de branta stigar som leder upp mot Billebjers högsta punkt. Om ni tittar noga – det syns tyvärr inte riktigt bra eftersom bilden är förminskad – så är hela branten helt täckt med vitsippor. Även den andra bilden är tagen vid Billebjer.
Som några kanske har noterat har det tyvärr inte blivit lika många uppdateringar på bloggen som vanligt. Även jag påverkas så klart av Corona-läget i världen. Om inte direkt, så åtminstone indirekt. Jag spenderar mer tid hemma vid datorn och gör inte lika många spontanutflykter som vanligt. Och när jag beger mig ut i naturen blir det oftast – som vid det här tillfället – med cykeln.
Men jag noterar även med viss glädje att antalet besökare på bloggen har ökat ganska ordentligt den senaste månaden. Dels är det antagligen så att många sitter hemma vid datorn och helt enkelt inte har något annat att göra än att spontansöka efter olika saker.
Sedan är det även så Corona-läget har gjort att det lokala friluftslivet har fått ett ordentligt uppsving. Plötsligt ska alla skåningar bege sig ut i skogen – för det sägs ju vara sunt och virusfritt. Jag har ju skrivit en helt del om många av Skånes mest natursköna platser genom åren och många är säkert ute efter snabba tips. Alla är så klart hjärtligt välkomna.
Jag avslutar bloggposten med ytterligare en bild, den här gången från Trollskogen, eller Prästaskogen som den egentligen heter. För vitsippan är det avgörande att den hinner växa upp och blomma ut innan lövsprickningen. För därefter försvinner solens energirika strålar och skogen blir mörk och dunkel. På den här bilden tycker jag att kontrasten mellan den skirt gröna vitsippemattan kontrasterar sig tydligt mot de än så länge nakna träden.
Alla som bor i Skåne kan intyga att vädret i stort sett har
varit helt bedrövligt de senaste två veckorna. Den gångna fredagen var
emellertid ett stort undantag. Trots att jag hade lite klent med tid lyckades
jag klämma in en kort runda genom Trollskogen och Gryteskog, naturreservatet
som ligger strax utanför Torna Hällestad.
Med facit i hand önskar jag att jag hade reserverat hela
fredagen åt uteliv. För i rejäl kontrast till de senaste veckornas stormar och
regnoväder var det helt underbart att njuta av solen. Det känns verkligen att
den värmer på ett helt annat sätt jämfört med bara för en månad sedan. Några
veckor till så är förhoppningsvis våren här på allvar.
Den översta motljusbilden är tagen vid en av de många och
smått unika vresbokar som växer i Gryteskogs naturreservat. Jag tycker helt
klart att de krokiga träden har sin charm oavsett årstid.
Den andra bilden är tagen under ett av de största och antagligen
även äldsta bokträden i området.
Slutligen passade jag även på att ta några bilder vid den lilla dammen i Gryteskog. Notera hur tydligt de kala träden reflekteras i vattnet.
Fredagen bjöd på något så ovanligt som en blå himmel och
solsken. Eftersom jag inte hade något annat för mig gick jag en liten runda genom
Skrylle och Måryd. Det här är omgivningar som jag är väldigt bekant med sedan barnsben.
Idag känner jag i stort sett till varenda liten stig.
Rundan blev inte jättelång, dryga sex kilometer. Vid några
tillfällen stannade jag även till och tog några snabba bilder. Jag hade
visserligen kameran med mig i ryggsäcken men mobiltelefonen var enklare att få
fram. Så alla bilderna i bloggposten är alltså tagna med mobilen.
De två första bilderna är tagna vid de gamla hagmarker som finns kvar i Måryds-området. Under 1900-talets första hälft var i stort sett hela Skrylle öppen fäladsmark och såg inte alls ut som idag. Nuförtiden finns bara ett fåtal mindre hagar kvar.
Den nedersta bilden tog jag längre in i Skrylleskogen. Även den granskog som dominerade området för sådär 30 år sedan är borta idag (främst på grund av stormfällning) och ersatt av lövskog. Men det finns fortfarande mindre områden med granskog kvar.
