Okej, jag får väl börja med att erkänna att kvaliteten på bilderna är dålig och egentligen inte riktigt platsar på bloggen. Havsörnen har blivit betydligt vanligare i Skåne under senare år. Trots det är det en speciell känsla varje gång man får in den in sökaren. Då trycker man av bilder trots att avståndet är alldeles för långt.

Den här havsörnen kom glidande över Löddeåns mynning tidigare i veckan. Att örnen är kungen bland alla fåglar och inger stor respekt var påtagligt. När den gick in för landning och satte sig ute på fältet blev det rejäl fart och ett himla ljud på alla andra mindre fåglar i närheten. Efter att ha vilat på åkern en timme tog den en kortare tur ut mot strandlinjen, förmodligen på jakt efter en sjöfågel.

Det här är en av de roligare bilderna från gårdagens utflykt till Löddeåns mynning. När jag stod där i fågeltornet såg jag plötsligt en större fågel närma sig från sydväst. När jag väl fått in den i sökaren såg jag till min förvåning att det var en fiskgjuse med en stor horngädda i klorna.

Den här fiskgjusen har säkert flygfärdiga ungar som väntar i ett högre träd inåt landet. Fiskgjusar bygger inte sällan bo en bra bit från platserna de normalt finner sin föda. Med den här feta horngäddan kan ungarna förvänta sig ett rejält skrovmål.

Notera hur fiskgjusen alltid vänder sitt byte i färdriktningen för att minska luftmotståndet i flykten.

Du är kanske även intresserad av:
> Fiskgjuse vid Krankesjön 

Efter slåttern samlas många glador på Vombs ängar. När jag besökte fågeltornen vid de vidsträckta ängarna tidigare idag lyckades jag få många bilder på de vackra rovfåglarna. Så pass många hyggliga bilder att det nästan var lite svårt att välja just dessa tre till bloggen.

Jag är lite osäker på vad gladorna jagar. Kanske är det sorkar eller grodor. Flera gånger såg jag dem dyka ner i gräset. Men något byte såg jag aldrig. Däremot trasslade en hel del gräs in sig i klorna och följde med upp i luften.

Du är kanske även intresserad av:

Röd glada – Skånes landskapsfågel

Glada dyker och plockar upp överkörd groda

Här är ett par småroliga bilder som jag tog vid Källby dammar för ett par veckor sedan. Det här skäggdoppingparet hade endast en unge att föda upp. Men de överskattade antagligen ungens förmåga att svälja stora byten.

Plötsligt dök en av föräldrarna upp med en rejäl mört i näbben. I början försökte den få ungen att ta fisken, men det visade sig ju vara övermäktig uppgift. Så efter en liten stund hade föräldern inget annat val än att svälja mörten själv. Hur skäggdoppingarna kan få ner en så stor fisk genom sin hals är för mig en gåta, men den lyckades faktiskt.