Jag skulle just lämna parkeringen vid Stensoffan och köra hem när jag upptäckte att en ormvråk kom glidande rakt ovanför mig. Jag följde fågeln med blicken och noterade att den snart slog sig ner på en gammal död gren en bit från mig. Solen var så sakteliga på väg att dala ner bakom horisonten.

Jag tog en chansning och försökte långsamt närma mig trädet där fågeln satt. Jag hade inte sett många rovfåglar tidigare under dagen och det här kunde i bästa fall bli en fin ”bonusbild”.

Att smyga sig på en ormvråk som sitter högt över marken är i princip omöjligt. Det gäller snarare att hålla tummarna och hoppas på att den inte flyger iväg. Att närma sig långsamt och ta nya bilder med jämna mellanrum brukar vara en bra strategi.

Den här gången kom jag hyggligt nära. Ljusförhållandet var inte helt enkelt. Men det varma infallande kvällsljuset gav ormvråken en närmast gyllene ton. Gul är den ju själva verket inte. Det här ser snarare ut att vara en relativt ljus och sannolikt ganska ung individ. Strax efter jag tagit bilden lyfte fågeln och försvann. Även om resultatet kanske inte blev helt perfekt så blev det trots allt en trevlig bonusbild.

Du är kanske även intresserad av:

• Ormvråk över nyslagen äng
• Ormvråk på grindstolpe

Vid den här tiden på året finns det gott om småfåglar i skogen. Årets ungar är i princip fullvuxna och förbereder sig som bäst på antingen en kall vinter eller en lång och strapatsrik resa söderut.

Den gångna helgen tog jag en liten tur ut till Silvåkraskogen med kameran. Bildskörden blev allt annat än generös. Men när jag stod uppe i fågeltornet vid Almen upptäckte jag att det fanns gott om småfåglar i träden och buskagen. Så jag lyckades faktiskt få några bilder på både grå flugsnappare och blåmes. Jag såg även flera entitor och stjärtmesar, men någon riktigt bra bild på dessa blev dessvärre inte.

Den grå flugsnapparen övervintrar i de centrala delarna av Afrika, alltså relativt nära ekvatorn. Så inom kort väntar alltså en 600 mil lång resa för den 18 gram lätta fågeln.

Blåmesen ovan ser onekligen ut att vara en individ som är född i år. Fjäderdräkten ser lite rufsig ut. I motsats till den grå flugsnapparen är blåmesen huvudsakligen en stannfågel som går att observera i Skåne året runt. Två helt olika strategier med andra ord. Vilken som är bäst går inte att avgöra på förhand – båda kan vara nog så utmanande för en liten fågel.

Vid den här tiden på året har de unga hackspettarna sedan länge lämnat sina bon. Men ungarna tycks fortfarande hålla ihop i grupper. I många fall finns även föräldrarna kvar i närheten för att se till att de lär sig skaffa mat på egen hand. 

För några dagar sedan var jag ute vid Vombs fure och observerade både unga större hackspettar och gröngölingar. Gröngölingen var lätt att identifiera, men jag var tvungen att titta en extra gång på den unga större hackspetten ovan.

Varför då? Jo, vuxna större hackspettar har ingen röd hjässa. Hanarna har endast en röd fläck i nacken medan honorna har svart hjässa. Men så insåg jag att unga större hackspettar faktiskt har en helröd hjässa – ett unikt kännetecken som försvinner när de ruggar fjäderdräkten i oktober. Det var alltså en ungfågel jag lyckades fota!

Samma sak gäller för den unga gröngölingen. Ungfåglarna har en tydligt svartfläckig fjäderdräkt på bröstet och hjässan. Senare i livet blir dessa partier vita. Min bild på gröngölingen blev inte perfekt, men den visar tydligt att det var en ungfågel jag hade framför mig.

Det är fascinerande hur de unga fåglarna kan skilja sig så mycket från sina föräldrar! Håll utkik efter dem nästa gång du är ute i naturen.

Du är kanske även intresserad av:

• Vinterns hackspettar
• Gröngöling och större hackspett

En av de bästa platserna att observera havsörn i Skåne är vid Vombs ängar. I synnerhet på vintern brukar det inte vara så svårt att möta de mäktiga fåglarna. Då samlas nämligen stora mängder andfåglar och gäss på ängarna, vilka utgör föda för örnarna.

I samband med att jag besökte de östra delarna av Vombs ängar förra helgen såg jag flera individer. Lite extra spännande blev det när en äldre havsörn flög rakt ovanför mig på relativt låg höjd. Lyckligtvis var jag redo med kameran och fick en hel serie med hyggligt skarpa bilder. I denna bloggpost publicerar jag två av de bästa.

Dold bakom träden

Anledningen till att örnen kom så nära var att den nästan helt var dold bakom höga träd när den närmade sig platsen där jag stod. Lyckligtvis lyckades jag ana den mörka silhuetten mellan de kala grenarna. Däremot såg den antagligen inte mig. I vilket fall inte förrän den nästan var rakt ovanför mig. Då gjorde den en hastig gir och flög åter ut mot de öppna ängarna. Allt var över på några få sekunder. Men jag kunde lyckligtvis fånga ögonblicket.

Bara några minuter tidigare såg jag även vad som gissningsvis var en något yngre havsörn. En spräcklig fjäderdräkt i kombination med en mörk näbb och en inte helt vit stjärt brukar vara en indikation på att örnen bara är ett eller ett par år gammal. Den cirkulerade ett par varv relativt nära mig, innan även den försvann lika fort som den hade dykt upp.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Havsörnen flög ovanligt nära mig
• Havsörnen i den höga tallen

Jag har tagit många bilder på sparvhökar genom åren. Men av någon anledning har det sällan varit fullvuxna hanfåglar som råkat passera min kamera. I söndags fick jag äntligen tillfälle att fotografera en adult sparvhökshane ute vid Vombs ängar.

Utseendemässigt skiljer sig fullvuxna hanar en del från honor och juvenila sparvhökar. Först och kanske främst är de ca 30 procent mindre än honorna. När hanarna är 3-5 år gamla blir deras rygg och hjässa ljust blågrå. Samtidigt får strupen och halssidorna en läckert roströd färg.

Eftersom  hanarna är mindre jagar de främst småfåglar som exempelvis mesar och sparvar, medan honorna, i likhet med den större duvhöken, inte tvekar att ge sig på trastar, skator och duvor.

Om tillgången på småfåglar är stor väljer många sparvhökar att övervintra i Sverige. Därför ser man dem inte sällan i mer urbana miljöer och i närheten av fågelbord så här års. De individer som inte väljer att stanna och utmana kylan beger sig söderut mot Västeuropa under höstmånaderna.

---

Du är kanske även intresserad av:

• Sparvhök på staket – Vombs ängar
• Sparvhökar patrullerar över Falsterbos strandängar