Under ett par veckor i början av sommaren går det knappast att undgå att höra grodorna spela i Skåne. Åtminstone inte om man befinner sig i närheten av en lugnare damm eller sjö. När jag var nere vid Källby dammar för någon dag sedan var det ett väldans ljud på de små gröna amfibiedjuren.
Inte heller var det speciellt svårt att se grodorna i vattnet. Under lekperioden har de väldigt distinkta och vackra färger. Eftersom jag hade teleobjektivet med var det bara att huka sig på behörigt avstånd och ta lite bilder på dem.
Jag har även tidigare år tagit bilder på grodorna vid Källby dammar. Då, liksom nu, kan jag inte riktigt göra någon riktigt artbestämning. Det är nämligen lite klurigt när det kommer till grodor. Det kan vara sjögroda eller gölgroda. Men det kan även vara så kallad ätlig groda, som är en hybrid mellan de två förstnämnda. Lustiga att se är de hur som helst.
Igår tog jag en liten tur genom Botaniska trädgården i Lund. Grönskan har verkligen tagit fart de senaste två veckorna. Många träd och växter står redan i full blom. Mest iögonfallande just nu är en av de stora tulpanrabatterna i Botan. Färgprakten den bjuder på är verkligen läcker. Det är få som passerar den utan att plocka fram mobilen för att ta en bild.
Alldeles intill ligger den lilla Magnolialunden. Om bara några dagar kommer magnolian att vara som allra vackrast – alldeles lagom tills att studentsångarna ska sjunga in våren i Lund.
Det finns en fågel vars sång är lika märkbar som välkommen varje vår. Jag syftar så klart på bofinken. Vid denna tid hörs hanarnas sång överallt i skogar och parker. Sången gör i sin tur att det är relativt lätt att finna fågeln, som ofta sitter på en gren en bit upp i trädet där den markerar sitt revir.
Något svårare är det att finna bofinken nere på marken där den inte sällan är på jakt efter något ätbart. Bland de torra fjolårslöven fungerar hanens roströda bröstfärg nästan som ett perfekt kamouflage.
Salskraken är väl egentligen inte någon fågel som man förknippar med Skåne. Under sommaren har den vackra fågeln sitt utbredningsområde i norra Skandinavien där den häckar vid fiskrika sjöar och vattendrag.
Men så här på vintern och vårkanten dyker den upp lite varstans i vårt landskap. Den här hanen fann jag vid Källby dammar för några dagar sedan.
Salskrak-hanens distinkt ljusa dräkt är lätt att känna igen. Likaså den svarta fläcken runt ögat och det mörka partiet över hjässan, som i rätt ljus antar en mörkgrön ton.
För mig var detta första gången jag lyckades få hyggliga bilder på Salskraken.
En sällsynt gäst har dykt upp i Lund de senaste veckorna. Den blåvingade årtan hör nämligen inte alls hemma i Europa. Andfågelns normala utbredningsområde är Nordamerika.
Så när en så pass ovanlig fågelart dyker upp i Skåne blir uppståndelsen naturligtvis stor bland alla fågelskådare. Inte minst bland dem som jagar ett nytt åtråvärt kryss på sin obs-lista.
Jag har nog aldrig sett så många människor med kikare och långa teleobjektiv vid Källby dammar som den senaste månaden. Många tycks har rest lång väg för att se den desorienterade gästen. Jag har exempelvis hört och sett många danskar.
Landade en bit framför mig
Själv brukar jag inte jaga sällsynta arter. Jag gillar att fotografera vilda djur i största allmänhet – oavsett om det är en gräsand, koltrast eller en ovanlig rovfågel. Trots det lyckades jag få några bilder på den blåvingade årtan tidigare i veckan. För utan att egentligen leta efter anden landade den plötsligt en bit framför mig.
När jag tog bilderna var jag inte helt övertygad om att det faktiskt var den blåvingade årtan, trots att jag hade sett andras bilder på både artportalen och Instagram. Jag insåg däremot omedelbart att detta var en fågel som jag aldrig sett tidigare.
Jag hann få ganska många bilder innan den plötsligt försvann bland alla bläsänder, viggar och snatteränder, som alltid spenderar vintern vid Källby dammar. Avståndet till fågeln var kanske lite väl långt, men jag tycker ändå att resultatet blev hyggligt. Jag gillar speciellt den översta bilden, som jag tog strax innan den landade.
Hör hemma i Nordamerika
Som jag nämnde ovan häckar den blåvingade årtan i Alaska och norra Kanada. Därför kallas den ibland för amerikansk årta. Vintrarna spenderar den i södra delarna av Nordamerika och Västindien. Hur just den här hanen har hamnat i Lund är det inte riktigt någon som vet. Men att den har flugit vilse ligger väl närmast till hands. Om den nu inte har rymt från någon djurpark eller dylikt.
Det finns dock några enstaka observationer i Sverige sedan tidigare, så helt unik är den faktiskt inte. Första gången en blåvingad årta observerades i Sverige var 1966.
