Längs Vombsjöns södra strand breder skogsområdet Vombs fure ut sig. Skogen planterades en gång för att binda sandjorden. Skogen har ett rikt djurliv. Här går det att finna kronhjort, dovhjort, vildsvin och många olika slags fågelarter.
Om det är någon blomma som verkligen representerar augusti månad så måste det vara ljungen. Denna lågt växande buske förgyller verkligen sensommaren med sina intensivt rödvioletta blommor.
Igår tog jag dessa bilder i Vombs fure. Här trivs verkligen ljungen i de öppna partierna mellan de höga tallarna. Eftersom många andra blommor har hunnit blomma ut så här års fungerar även ljungen som en viktig näringskälla för humlor och fjärilar.
För övrigt fick jag inte så mycket annat i bildväg under gårdagens utflykt. Så i brist på annat väljer jag att publicera dessa bilderna.
Efter en veckas bakslag med typiskt aprilväder kom så den efterlängtade försommarvärmen. Igår kväll begav jag mig ut till trakterna sydost om Vombsjön och gick ett par rundor med kameran. Planen var som vanligt att fotografera djurlivet. Jag såg och fotograferade allt från dovhjortar och rådjur till tranor och sjöfågel. Men några riktigt bra djurbilder blev det inte.
Naturupplevelsen fick dock toppbetyg. Aftonen var så magisk som bara ljumma majkvällar kan vara. Det var så pass varmt att jag inte behövde någon jacka och vinden var knappt märkbar. Dessutom har det äntligen börjat grönska. Lövsprickningen har tagit fart med de senaste dagarnas nederbörd och värmen som följde. Om ytterligare ett par dagar kommer bokskogen att vara grön och grann.
Den översta bilden i denna bloggpost är tagen vid en plats som kallas för Äskebäskan. Den lilla vägen leder brant ner mot Vombsjöns strand. Den omgärdas av en vacker blandskog och just nu blommar rikliga mängder av vitsippa som harsyra på branterna. De båda vårblommorna kan för övrigt vara lite svåra att skilja åt för ett otränat öga. Men harsyrans blad är hjärtformade och har dessutom en ljusare ton.
Vombsjön låg spegelblank
Den andra bilden tog jag något senare vid Vombsjöns strand. Kvällssolen diffuserades av ett tunt molntäcke och sjön låg nästan spegelblank. Notera även hur de nyutslagna löven på träden längs strandlinjen urskiljer sig mot den mörka barrskogen vid horisonten.
En bit ut i sjön såg jag många knipor och skäggdoppingar. Parbildningen tycks vara i full gång. På bilden nedan blir en kniphona uppvaktad av en hane.
Som jag nämnde i föregående bloggpost fick jag en del bilder på dovhjortar i samband med min senaste tur ut till Vombs fure. Nu har jag gått igenom bildskörden och valt ut fyra varianter som jag publicerar här.
Det var en relativt stor grupp dovhjortar som jag mötte. Djuren var ganska utspridda men jag uppskattade gruppen till drygt 30 individer, bestående av allt från äldre hjortar (handjur) till hindar och fjolårskalvar.
Dessutom hade dovhjortarna klart varierande färger. Här fanns vita/ljusa individer, men även några av den riktigt mörka varianten.
Större delen av gruppen befann sig i närheten av en liten frusen skogsgöl. Där kunde jag fotografera dem utan att störa. Hjortarna tittade på mig en stund, därefter fortsatte de beta på det torra gräset som de skrapade fram med klövarna från den snötäckta och frusna marken.
Tyvärr var det även mycket ris och smågrenar mellan mig och djuren, så bilderna är väl inte helt perfekta. Men ibland tycker jag inte att det gör så mycket. För även om grenarna döljer delar av djuren så ger det även bilderna lite mer liv och djup.
Hjort med endast ett horn
Dovhjortarna fäller normalt sina horn i april månad. Därefter växer det relativt snabbt ut nya. Men många har redan tappat ett eller flera horn. Vissa gör det redan i samband med brunstperioden under tidig höst när hjortarna strider om en plats i gruppen. Den här hjorten har endast ett horn kvar. Det ser lite konstigt ut, men det är alltså endast en tidsfråga innan han tappar det.
Vit hjort med kraftiga horn
Jag retar mig lite på att jag inte fick någon bättre bild på den här vackra vita hjorten, som var en av flera större handjur i gruppen. Jag har sett många fina vita hjortar genom åren, men det här är helt klart en av de större individerna. Strax intill står även en liten mörk fjolårskalv.
Vid mitt senaste besök i Vombs fure lyckades jag få hyggliga bilder på ett par strandskator. Förmodligen hade de ett bo alldeles i närheten av de för tillfället torrlagda dammar som finns i området.
Både honan och hanen flög mellan olika fasta punkter. Med jämna mellanrum gav de även ifrån sig sina ljudliga läten. Förmodligen var det inte helt uppskattat att jag befann mig i närheten av deras revir. Så jag tog bilderna ganska snabbt och lämnade dem sedan ifred. Att visa respekt för djuren är nämligen minst lika viktigt som att få bra bilder.
Strandskatan är huvudsakligen en kustfågel. Men det är långt ifrån ovanligt att somliga individer – som dessa två – beger sig inåt landet i jakt på fördelaktiga häckningsplatser. Även hemma i Lund ser jag ibland strandskator mitt i stadsmiljön.
De flesta individer lever i monogama förhållanden. Boet byggs på marken och båda föräldrarna är delaktiga i både ruvandet av äggen och skötseln av ungarna. Så fort ungarna är flygfärdiga flyttar strandskatan västerut mot sina vinterkvarter längs den europeiska atlantkusten.
De strandskator som häckar längs kusten äter huvudsakligen musslor. På engelska heter den till och med ”oystercatcher”. Men i Vombs fure lär det inte finnas så mycket av den varan. Så jag antar att detta par gått över till att mata sina ungar med andra blötdjur och maskar.
Gårdagskvällen bjöd på ett närmast perfekt väder. Solsken, svaga vindar och en temperatur som varken var för varm eller för kall. Jag tog bilen ut till mina vanliga ”jaktmarker” i trakterna runt Vomb. Till min lycka fick jag en hel del skapliga bilder på olika djur. Allt från rådjur och harar till strandskator och gulärlor. Men allt det där tänker jag återkomma till i senare bloggposter.
För idag publicerar jag endast tre enkla miljöbilder jag tog under de timmar jag var ute. Det är onekligen något speciellt med kvällarna i midsommartid. Ljuset gör att man liksom inte vill åka hem.
Igår var jag inte hemma förrän strax före tio och blev då påmind om att jag varken hade ätit eller ordnat med en del andra vardagsbestyr. Men det spelar mindre roll, för timmarna i naturen vill jag ändå inte byta ut mot något annat.
Den översta bilden är tagen i närheten av det västra fågeltornet vid Vombs ängar. Ängarna är som vackrast så här i midsommartid med en blomsterprakt som kan matcha vilken park eller trädgård som helst. Den blåa blomman i förgrunden bör vara blåeld som är väldigt vanlig på Revingehed, likaså sandvitan som verkligen trivs i den sandiga jorden.
Det här är en väldigt typisk miljöbild från Vombs fure. Långa och raka skogsvägar som skär genom en hög tallskog. Skogsområdet är riktigt stort med skånska mått och det är relativt sällan man möter någon annan människa här.
Det gäller dock att respektera de restriktioner som gäller. Under vissa tider på året – primärt mellan april och juni – är det beträdandeförbud i skogen. Detta för att skydda den unika kronhjortsstammen. Klart vanligast är dock dovhjorten som man i stort sett ser varje gång man besöker skogen.
När vi nu är inne i juli månad har gräset, mycket med hjälp av den värmebölja som drog in förra veckan, bildat ax och antagit den för sommaren typiska gula tonen. Jag är verkligen ingen expert på gräsarter, men det kan mycket väl vara kvickrot. Även här trivs blåelden. Notera dessutom den lilla humlan som av en ren slump råkade hamna precis i skärpeplanet.
