När Carl von Linné besökte Häckebergasjön och dess stränder i mitten av 1700-talet beskrev han platsen som en av de vackraste han sett på sin resa. Det är inte så svårt att förstå. Ädellövskogen och våtmarksområdena söder om sjön är verkligen speciella.
Det vore fel att påstå att de senaste dagarnas novemberväder har varit fotovänligt. Så nytagna bilder har jag ganska ont om just nu. Men lyckligtvis finns det en del att hämta i arkivet. Som den här höstbilden från beteshagarna vid Skoggård strax intill Häckebergasjön.
Idag fuskar jag lite och publicerar en bild som jag skickade upp i mitt Instagram-flöde tidigare ikväll. Precis som flera av de nyligen upplagda bilderna är den tagen i skogarna kring Häckebergasjön tidigare i veckan.
Som många säkert känner till är jag speciellt förtjust i att fotografera i motljus. Men det går naturligtvis även att ta bilder på ett mer konventionellt sätt; med solen i ryggen.
Vid den här tiden på året blir skuggorna extra långa. Fotografens egen skugga är tyvärr inte undantagen. Men ett trick som jag brukar använda är att gömma sin egen silhuett bakom trädens långa skuggor. Det har jag gjort i den här bilden som är tagen i bokskogen runt Häckebergasjön. Om du tittar lite extra noga på bilden kan du säkert ana sjön där bortom trädstammarna.
Vi har en varm höst i år. Mildväder betyder att gräset fortfarande växer och korna kan stanna ute på bete några veckor till. Den här härliga vybilden tog jag vid Skoggård intill Häckebergasjön tidigare i veckan. Borta vid horisonten, bakom de färgglada träden breder Romeleåsens höjder ut sig.