September är på många sätt en härlig tid. Sommarens kompakta grönska finns fortfarande kvar, men hösten börjar alltmer göra sig påmind.
Under gårdagen gjorde jag en längre dagsvandring runt Häckebergasjön. Vi den sydvästra stranden, där skogen sträcker sig hela vägen ut till vattenlinjen, tog jag den här bilden.
Med viss vånda tvingas jag konstatera att sommaren ofrånkomligt är på väg att övergå i höst. Kvällarna blir allt mörkare och lövträden har redan börjat skifta färgton. Så snart blir det inte fler sommarbilder här på bloggen. Men vi håller oss kvar i den varma årstiden en liten stund till. Bilden ovan tog jag en julikväll längs en av de många små skogsvägar som slingrar sig fram genom Häckeberga.
Säga vad man vill om den svenska sommaren. Men den senaste veckan har den faktiskt inte varit så tokig. För min del har det blivit åtskilliga mil på cykel.
Tidigare ikväll trampade jag ut till Häckeberga och upptäckte flera små skogsvägar som var helt nya för mig. Skogarna runt Häckebergasjön påminner bitvis om svensk glesbygd. Det går att färdas långt innan man ser bebodda hus. En lika trolsk som vacker miljö.
I förra veckan lyckades jag leta upp ytterligare en gammal grupperingsplats för Robot 68 Bloodhound i Häckeberga-området. Det här har blivit en form av skattjakt för mig. Plattorna i sig är ganska obetydliga. Det är utmaningen att hitta dem som är det roliga.
Den här grupperingsplatsen ligger cirka 6 kilometer från platsen jag lade upp bilder från tidigare i år. Den följer det vanliga mönstret med fyra kvadratiska betongplattor. På dessa har dock lavettfästena av järn tagits bort och kabelgraven har fyllts igen med ny betong. Dessutom blommar Tussilagon vackert i de gamla skarvarna.
Under främst slutet av 60- och början av 70-talet var dessa stridsgrupperingsplatser extremt hemliga. Så pass hemliga att de aldig besöktes av uniformerad personal och försågs med kodnamn i arrendekontrakten. Först 2006 upphävdes sekretessen helt.
Totalt finns det tre grupperingsplatser i Häckeberga-området. Den tredje får jag väl leta upp lite senare i år.
Idag bjuder jag på ytterligare en bild från den skånska skogen. Några kvarlämnade stockar ligger lagrade som plockepinn vid vad som ser ut att vara ett äldre stormhygge. I bakgrunden står granarna som var starka nog att stå emot vädrets krafter.
Ni som följer mina uppdateringar regelbundet har kanske noterat att jag gillar den här något dämpade och gröna tonen i bilderna.
