Så här tidigt på våren går det både att se och höra spelande skäggdoppingar i de skånska sjöarna. Paren vänder sig ofta mot varandra och sedan ruskar de sina huvuden fram och tillbaka. Det hela ser lite spektakulärt ut.

De här båda bilderna kanske inte illustrerar dansen på allra bästa sätt, men de blev ganska trevliga ändå. Jag tog bilderna från gömslet vid Krankesjön för några dagar sedan. Hanar och honor har relativt lika dräkter. Men det bör väl vara hanen till vänster i bild?

Du är kanske även intresserad av:
> När bytet är för stort
> Skäggdopping i Källby dammar

Nu blir kvällarna ljusare och varmare för varje dag. Det ger mig betydligt mer tid att fotografera. Så hela eftermiddagen och en stor del av kvällen jagade jag nya motiv på fåglar. Det blev en blandad kompott. Inget extraordinärt, men ändå en del användbara motiv.

Sångarna har nyligen anlänt till Skåne. Redan i förra veckan hörde jag både gransångare och lövsångare. Idag lyckades jag även få lite bilder på den förstnämnde, som brukar vara den sångare som anländer först till Sverige. Några enstaka individer chansar till och med att övervintra i Skåne.

Gransångaren är betydligt lättare att höra än att upptäcka. Sången är väldigt karaktäristisk och inte alltför avancerad. Utseendemässigt ser den ungefär ut som de andra sångarna. En lite gråbrun rygg och ljusare buk. Ganska anonym alltså.

Just de här bilderna tog jag i närheten av fotogömslet vid Silvåkratornet intill Krankesjöns strand. Det är faktiskt samma fågel på bilderna. Ljusförhållandena blev dock annorlunda när den flög mellan träden. På bilden ovan är den belyst av den varma aftonsolen.

Kvaliteten blev väl sådär. Kvällsljuset började bli svagt och jag fick dessutom maska bilderna ordentligt. Gransångaren är ju en väldigt liten fågel och att komma riktigt nära den är inte helt lätt.

Du är kanske även intresserad av:
> Sävsångare
> Lövsångare

Förr i tiden var den vita storken ett vanligt inslag i Skåne. Men redan 1953 försvann den sista storken från vårt landskap. Genom ett ambitiöst projekt har man sedan 1989 försökt få storken att återetablera sig. Och nu är det faktiskt inte så svårt att se den resliga fågeln.

Alldeles intill vägen som går mellan Veberöd och Silvåkra har ett storkpar byggt bo i ett gammalt avstympat träd. Jag utgår från att trädstammen sparades just för ändamålet.

Min gissning är att många kommer att stanna till och studera paret. Storkar är normalt inte speciellt skygga för människor så jag tror inte att det kommer att vara några problem. Om det blir några ungar senare år återstår så klart att se. Riktigt trevligt är det hur som helst.

Du är kanske även intresserad av:
> Stork på Vombs ängar

Just nu händer det otroligt mycket i naturen. Vårfåglarna flyttar in på löpande band. I samband med en fotoutflykt till Vombs ängar tidigare idag såg jag en hel rad nyanlända gäster. Jag fick bland annat ett gäng hyggliga bilder på den här rödbenan som spatserade runt i jakt på föda på de bitvis översvämmade gräsängarna.

Rödbenan är en vadarfågel och precis som namnet antyder känns den lätt igen på sina långa och knallröda ben. Om just den här rödbenan har flyttat in från vinterkvarteren runt Medelhavet, eller om den är en av de individer som valt att övervintra i Skåne kan jag så klart inte svara på. En trevlig fågel är det hur som helst.

När jag var ute vid Vombs ängar den gångna helgen lyckades jag ta en riktigt fin bildsekvens på en röd glada. Bilden ovan är egentligen en av de sista bilderna i sekvensen. Nedan finner ni ytterligare tre bilder som togs någon sekund tidigare.

Om man studerar bilden ovan lite närmare går det att se att gladan har något i klorna. Först när jag kom hem och förstorade upp bilden i datorn upptäckte jag att det var en groda. Eller kanske snarare resterna av en sådan. Grodan hade förmodligen blivit överkörd av en bil några minuter tidigare.

Jag har sett glador jaga efter grodor på Vombs ängar tidigare. Tydligen är de något av en favoritföda för de vackra rovfåglarna. Just den här gladan hade upptäckt något intressant på grusvägen som går rakt över ängarna. Den gjorde ett par svepande girar strax intill fågeltornet där jag stod, samtidigt som den gjorde ett par karaktäristiska skrik (glador är verkligen inga skönsångare).

När gladan väl hade bestämt sig för att plocka upp bytet dök den hastigt ner mot grusvägen och plockade upp grodan med största precision. Därefter flög den stolt iväg med fångsten säkrad i klorna. Speciellt bilden nedan där gladan har fixerat blicken på grodan strax framför sig tycker jag blev riktigt tuff.

Läs mer →