Jag trodde nästan att ljungen hade blommat ut för i år. Men när jag vandrade ut på heden vid Klingvalla strax utanför Veberöd för ett par kvällar sedan möttes jag av den här ljuvliga vyn. Marken var bitvis nästan helt täckt av blommande ljung.
Jag var egentligen inte ute efter att fotografera varken ljung eller solnedgången. Men när tillfället plötsligt dök upp så kunde jag så klart inte motstå frestelsen att skifta fokus och ta ett gäng bilder över fälten.
Ljungen är, vilket jag har nämnt i tidigare bloggposter, en av mina favoritblommor. Om det beror på den härligt violetta färgen eller helt enkelt på att den blommar så sent på året låter jag vara osagt.
Not: På den nedersta bilden har jag editerat bort min bil som stod parkerad borta vid de mörka tallarna, samt ett par vägskyltar som störde harmonin.
Om det är någon blomma som verkligen representerar augusti månad så måste det vara ljungen. Denna lågt växande buske förgyller verkligen sensommaren med sina intensivt rödvioletta blommor.
Igår tog jag dessa bilder i Vombs fure. Här trivs verkligen ljungen i de öppna partierna mellan de höga tallarna. Eftersom många andra blommor har hunnit blomma ut så här års fungerar även ljungen som en viktig näringskälla för humlor och fjärilar.
För övrigt fick jag inte så mycket annat i bildväg under gårdagens utflykt. Så i brist på annat väljer jag att publicera dessa bilderna.
Jag ska villigt erkänna att det inte har blivit så mycket fotograferande under juli månads värmebölja. Mönstret följer egentligen tidigare år. Högsommaren brukar helt enkelt vara en relativt lågproduktiv tid för mig. Men förhoppningsvis blir det bättring inom kort.
Tidigare i veckan vaknade jag upp från min ”värmekoma” och tog en längre cykeltur ut till Revingehed – ett område som jag gillar skarpt. Trots att jag endast hade mobilkameran med mig tänkte jag bjuda på tre ganska somriga bilder från utflykten.
Den översta bilden är tagen vid en av de två gamla järnvägsbroar som går över Kävlingeån strax väster om Harlösa. Att cykla på gamla banvallar är alltid spännande. Extra roligt är det naturligtvis när man passerar så här pass vackra monument från en svunnen tid. Dessutom tycker jag att det är fantastiskt hur dessa mer än hundra år gamla järnkonstruktioner kan vara så välbevarade. Trots den rostiga ytan har de lyckats stå emot tidens tand.
Även den här bilden är tagen på banvallen strax väster om Harlösa. Jag tycker att det blev ett somrigt motiv med den smala grusvägen och alla blommor. Blomman närmast i bild ser ut att vara blodnäva, men jag är inte helt säker. Sädesfältet i bakgrunden höll just på att skördas när jag passerade. Doften av nyskördad säd är verkligen doften av högsommar.
Blommande ängssyra
På tal om högsommar. En väldigt typisk växt på Revingefältet är ängssyran. Många anser att detta är en skräpväxt – ett ogräs helt enkelt. Men jag tycker att det är lite vackert när heden färgas roströd av ängssyrans blommor. På sätt och vis påminner den lite om blommande ljung, dock är färgen inte lika intensiv.
Så här i midsommartid tänkte jag bjuda på tre enkla bilder från ängarna runt Silvåkra som jag tog tidigare i veckan.
Bilderna togs i all hast utan någon större ambition eller eftertanke. Men med tanke på att det är midsommarhelg tycker jag ändå att det kunde vara kul att lägga ut något.
Vombs ängar med Romeleåsen i bakgrunden
Den här bilden är tagen med teleobjektivet riktat ut mot Vombs ängar. De vidsträckta fälten påminner nästan om en savann där endast några enstaka gröna träd och buskar bryter de platta gräsängarna. I bakgrunden höjer sig Romeleåsen med närmare 150 meter jämfört med platsen där bilden togs.
Den gamla hagen
På Revingehed och Vombs ängar låg förr i tiden ett flertal gårdar och större lantbruk. När försvarsmaktens övningsfält växte under 60- och 70-talet köptes många gårdar upp och revs senare. Idag går det att finna tydliga spår av gårdarna i form av samlingar av olika fruktträd och trädgårdbuskar som exempelvis syren. Eller som här, äldre stolpar som en gång i tiden utgjorde stängsel till gårdens djur. Idag får gräset och smörblommorna växa ostört här.
Blåeld och sandvita
Hur mycket ängarna blommar tycks variera lite från år till år. Uppe vid Norrevång, som ligger strax nordost om Silvåkra trivs blåelden och sandvitan i den torra sandjorden. Jag tror dock att vi får vänta ytterligare någon vecka innan ängarna blommar som bäst.
Försommaren är här och min cykelform börjar bli allt bättre. Den gångna helgen cyklade jag årets hittills längsta tur då jag begav mig ut på grusvägarna runt Vombsjön och Revingehed. När jag kom hem stannade trippmätaren på 82 kilometer.
Vädret var nästan helt perfekt. Växlande molnighet, en medeltemperatur på behagliga 18 grader och relativt svaga vindar.
Den här gången tog jag med mig min kompaktkamera, något jag inte ångrar med facit i hand. För jag gjorde åtskilliga stopp för att ta bilder på det vackra försommarlandskapet. Varje gång jag beger mig ut så här års slår det mig hur otroligt vacker och variationsrik den skånska landsbygden är.
Den översta bilden under huvudrubriken är tagen i närheten av en större gård som heter Blommeröd. Från den här platsen har man en helt fantastisk utsikt över Övedsklosters vidsträckta åkerarealer.
Vissa år är dessa fält helt täckta av blommande raps, vilket brukar vara en imponerande syn. Men den här säsongen odlas säd på åkrarna. Hur som helst tycker jag att bilden blev riktigt fin, med de grönskande fälten och vägen som leder betraktaren in i motivet.
Harlösabäckens dalgång
Från Hjularöds slott rinner en liten porlande bäck ner mot Harlösa för att senare mynna ut i Kävlingeån. Genom årtusendena har här skapats en djup dalgång, som är otroligt vacker så här års.
Blommor som sommargyllen och smörblomma förgyller verkligen gräsängarna, som hålls i schack av betande kor. Genom dalgången går även en av Skåneledens etapper.
Rent fotografiskt tog jag bilden mer eller mindre från cykelstyret så kompositionen hade säkert kunnat göras en smula bättre.
Bokeröds blommande raps och slingrande grusvägar
Uppe vid Bokeröd strax öster om Hjularöds slott blommade rapsen som bäst. Här gjorde jag ett kort stopp för att imponeras av alla de hundratusentals flitiga bin som frossade på rapsblommornas nektar. Ljudet från så många surrande små vingslag är verkligen speciellt.
Grusvägen som skär genom rapsfältet är för övrigt riktigt trevlig att cykla. Strax bortom vägkröken ligger gården Skotthusa.
Portalen in till Borstbäckens naturreservat
Ni som följer bloggen vet att jag besökt Borstbäckens naturreservat vid ett flertal tillfällen. Men sällan har jag fått ett så här vackert välkomnande. För vid den norra infarten till ravinen möttes jag av den här portalen bestående av grönskande bokskog, blommande hästkastanj och höga granar.
Här kändes det nästan som att man står vid en port som leder in till en sagovärld. Vilket det på sätt och vis även är. För Borstbäckens naturreservat är en speciellt plats som skiljer sig väldigt mycket från den omgärdande jordbruksmarken.
Blommande ramslök
Väl nere vid Borstbäckens porlande vatten noterade jag bokskogen var så grön som den kan vara i slutet av maj. Dessutom blommade ramslöken för fullt. Längs bäcken växer ramslöken i rikliga mängder, men eftersom det är ett naturreservat får den inte plockas här.
Om det fanns gott om blommande ramslök längs Borstbäcken så var det inget mot vad jag upptäckte i en skog några kilometer längre bort. Så här mycket ramslök har jag aldrig sett tidigare. Marken var helt täckt med växtens skimrande vita blommor.
Den karakteristiska lökdoften märkte jag dock inte av. Den brukar göra sig påmind först då ramslökens blad börjar vissna lite senare på sommaren.
