Tranorna har så sakteliga börjat anlända till Sverige. Det är smått fascinerande att se de stora fåglarna glida fram över skyn i sina typiska formationer. Och lätet går liksom inte att ta miste på. Ljudet skvallrar om att våren är i antågande.

Den här gruppen fångade jag för några dagar sedan vid Flyinge ängar. Vill man se tranor på marken blir det nog till att bege sig upp till naturreservatet Pulken söder om Åhus.

Du är kanske även intresserad av:
> Trumpetande tranor vid Krankesjön
> Tranor och kor på Vombs ängar

Under senare år har den röda gladan gjort en remarkabel återkomst i Skåne. Miljögifter och allmän förföljelse gjorde att den nästan var helt försvunnen i Skåne i början av 70-talet. Men idag är det inte svårt att se glador i graciös stil glida fram över det skånska landskapet. Något jag upptäckte under gårdagens fotoutflykt.

Inte för att jag räknade, men jag vågar nog påstå att jag såg mer än tio glador under relativt kort tid. Det blev även ett antal riktigt hyggliga bilder på denna vackra rovfågel, som jag alltid räknat som en av mina favoriter.

Gladan är på sätt och vis en opportunist när kommer till föda. Den äter allt från grodor, till små gnagare till fågelungar. Och den har inget emot att stoppa i sig större döda djur om tillfälle ges. Som flygare är den otroligt skicklig och man känner enkelt igen den på den kluvna stjärten, som används som roder.

> Läs mer om gladan på fageln.se 

Större delen av dagen har jag spenderat ute på de skånska fälten i jakt på nya fågelbilder. Först tog jag en tur ut på Flyinge ängar och därefter blev det ett stopp vid Krankesjön. Jag är faktiskt ganska nöjd med bildskörden. Det märks att våren har anlänt. I vilket fall om vi ska förlita oss på fåglarna. För idag såg jag mängder av gäss, tranor och topsvipor. Jag upptäckte till och med att lärkan börjat sjunga.

På fuktängarna intill Kävlingeån hade en stor mängd gäss mellanlandat för att ta igen sig innan vidare färd norrut. När jag kom lite för nära tog alla till väders. På bilden finns både bläsgäss och vitkindade gäss. De förstnämnda häckar i norra Ryssland och har alltså en bra bit kvar att resa.

Det här med mås- och trutfåglar kan vara lite komplicerat. Det finns många olika arter och de är relativt lika varandra. Men det här är med största sannolikhet en gråtrut. Med en vingbredd på cirka 1,3 meter är gråtruten en av de större måsfåglarna. Den förekommer i stort sett i hela landet, såväl längs kusterna som i inlandet. Här har jag fångat den i en ganska uttrycksfull vinkel.  

Den här färgglada domherrehanen räddade mer eller mindre min i övrigt bildfattiga fotoutflykt med teleobjektivet i fredags. Jag var nästan på väg att packa ner fotoutrutsningen när jag såg den sitta och sola sig längst uppe i ett träd. Det vita längst uppe i vänstra bildhörnet är lite snö som ligger kvar på grenarna.