Det var ett litet tag sedan jag var ute och fotograferade fåglar. Så tidigare ikväll begav jag mig upp till Linnebjer med det långa objektivet. Av sången att döma var det stor aktivitet i träden. Men att hitta fåglarna i den täta vegetationen är en helt annan femma. Så bildskörden blev relativt fattig.

Ett gäng bofinkar lyckades jag dock fånga på bild. Med hjälp av den karaktäristiska och ganska starka sången är det inte så svårt att hitta bofinkshanar på gamla döda grenar som på bilden ovan. Ganska tacksamt med tanke på att det inte är några löv i vägen.

Oavsett om jag inte fick så många bilder med mig hem så var det en förbaskat fin sommarkväll. Så någon bortslängd tid var det definitivt inte.

En gulsparv sitter och sjunger i toppen av en enebuske. På grund av miljögifter minskade beståndet av gulsparv kraftigt i södra och mellersta Sverige under 60- och 70-talet. Lyckligtvis har arten återhämtat sig och är numera ganska lätt att finna i Skåne. 

Du är kanske även intresserad av:

Gulsparvens intensiva färg och sång

Det här var en av de bättre fågelbilderna jag lyckades fånga under gårdagens lilla utflykt. Att göra en artbestämning är inte det enklaste. Jag är tämligen säker på att det är en piplärka. Men om det är en trädpiplärka eller en ängspiplärka är svårare att säga. Jag gissar på en trädpiplärka. Den satt ju trots allt i en björk… 

Spillkråkan är en fågel som jag har varit på jakt efter en längre tid. Den gångna helgen lyckades jag äntligen få ett par hyggliga bilder på ett exemplar. Först hörde jag ett läte som jag spontant inte riktigt kunde bestämma. Eftersom det lät som en lite större fågel bestämde jag mig för att undersöka det närmare.

Plötsligt satt den där uppe på en björkstam (se nedan). Men jag hann bara få ett mindre antal bilder innan den flög iväg så pass långt in i skogen att det knappast fanns någon anledning att försöka följa efter.

Jag var nästan på väg att ge upp när jag fick syn på den igen. Den här gången ganska nära mig, nere på marken, i närheten av en stubbe. Och nu hann jag med en längre bildserie och fick ett par riktigt bra varianter. Bland annat bilden ovan.

Spillkråkan är en ganska stor fågel och den största hackspetten i Sverige. Exemplaret jag fångade på bild är en hona. Hanen är nämligen mer röd på hjässan. Precis som gröngölingen äter den huvudsakligen myror, men jagar även andra insekter som den plockar i gamla träd.

Du är kanske även intresserad av:

Spillkråka – hane

I förra veckan lyckades jag smyga fram och fånga den här fasantuppen på bild. Fasaner är ganska vanliga i Skåne. Men de är relativt snabba och skygga. Så fort de upptäcker en drar de iväg och gömmer sig i närmaste buskage. 

Fasanen hör egentligen inte hemma i den svenska naturen. Den togs hit från Asien under 1700-talet och har sedan förvildats. Eftersom den inte är anpassad till stränga vintrar finns den bara i den nedre halvan av landet. 

Du gillar kanske även:
> Fasantupp vid Linnebjer