Att fotografera fåglar med enbart himlen som bakgrund är sällan optimalt. Trots det tenderar många bilder att bli just så. Men när solen står någorlunda lågt och himlen är så blå som i just den här bilden kan det ändå bli ett hyggligt resultat.

Gladan har blivit väldigt vanlig i Skåne under senare år. Just den här glidflög över Vombs fure för några veckor sedan.

Domherren är helt klart en av de vackraste vinterfåglarna vi har i Skåne. Som jag nämnde i en tidigare bloggpost har jag sett relativt många den gångna vintern. Just den här hanen hittade jag tillsammans med ytterligare ett gäng domherrar i ett träd vid Måkullsbacken i Måryd där de festade på saftiga knoppar.

Du är kanske även intresserad av:
> Domherre i ädelgran
> Domherre i alträd

Gråsiskan är en fågel som tycks ha ökat i antal under senare år. Även jag har sett den lilla karaktäristiska sparvfinken vid ett flertal tillfällen under vintern.

Just den här individen satt och åt på en grankotte när jag plockade upp kameran och tog ett gäng bilder. Ljuset var bra och resultatet blev inte så tokigt.

Gråsiskan är mer färgglad än vad det svenska namnet antyder. På latin heter den ”Carduelis flammea”, vilket betyder flammande eldröd steglits. Kanske ett lite mer passande namn.

Precis som så många andra fåglar häckar gråsiskan i landets norra delar. Under de kalla månaderna flyttar många individer söderut, bland annat till Skåne.

Det här en en bild jag tog ute vid Silvåkraskogen för några dagar sedan. Bilden som sådan är kanske inte så mycket att hurra över. Men innehållet är ändå lite intressant.

Vid fototillfället hade jag ingen tid att reflektera över vad det var jag fotograferade. Jag såg två större fåglar passera över ett fält, tryckte av en bildserie strax innan de försvann bakom trädtopparna. Jag hann dock se att en av fåglarna var en större rovfågel. Att den andra var en korp gick inte att ta miste på.

När jag kom hem och studerade bilden lite mer noggrant upptäckte jag att den stora fågeln med största sannolikhet var en kungsörn. I så fall är det den första kungsörnen jag fångar på bild.

Jag fick intrycket av att korpen jagade örnen. I vilket fall såg den ut att uppträda på ett sätt som gjorde den större fågeln en smula störd och irriterad. Efter att ha sökt runt lite på nätet kan jag konstatera att detta inte är helt ovanligt.

Korpar håller sig gärna i närheten av kungsörnar. Varför vet jag inte, men en teori kan vara att där det finns kungsörn finns det även en potentiell chans att komma över lite föda. För örnen orkar sällan äta upp allt och när den är klar är korparna snabbt på plats för att roffa åt sig resterna.

Sedan är det naturligtvis även så att örnen utgör ett hot mot korparna när de har ungar. Men nu är det ju vinter och jag har svårt att se att korpen hade ett revir att försvara.