Som jag skrev i föregående bloggpost känns det riktigt bra att vi har fått lite svalare väder i Skåne. Under gårdagen begav jag mig ut till trakterna runt Vomb i jakt på lite nya djurbilder. Trots att bildskörden blev ganska skral var det ändå skönt att spendera några timmar i naturen.
Dagens bästa ögonblick var nog att få bilder på en brun kärrhök som sökte efter något lämpligt byte på Vombs ängar. Att detta är en hanfågel syns tydligt på fjäderdräkten. Honorna är mer chokladbruna i färgen.
Tyvärr var avståndet till fågeln ganska långt när den passerade mig. Bilderna blev kanske inte helt perfekta, men ändå tillräckligt bra för att publicera två exempel här på bloggen.
Jag ska villigt erkänna att det inte har blivit så mycket fotograferande under juli månads värmebölja. Mönstret följer egentligen tidigare år. Högsommaren brukar helt enkelt vara en relativt lågproduktiv tid för mig. Men förhoppningsvis blir det bättring inom kort.
Tidigare i veckan vaknade jag upp från min ”värmekoma” och tog en längre cykeltur ut till Revingehed – ett område som jag gillar skarpt. Trots att jag endast hade mobilkameran med mig tänkte jag bjuda på tre ganska somriga bilder från utflykten.
Den översta bilden är tagen vid en av de två gamla järnvägsbroar som går över Kävlingeån strax väster om Harlösa. Att cykla på gamla banvallar är alltid spännande. Extra roligt är det naturligtvis när man passerar så här pass vackra monument från en svunnen tid. Dessutom tycker jag att det är fantastiskt hur dessa mer än hundra år gamla järnkonstruktioner kan vara så välbevarade. Trots den rostiga ytan har de lyckats stå emot tidens tand.
Även den här bilden är tagen på banvallen strax väster om Harlösa. Jag tycker att det blev ett somrigt motiv med den smala grusvägen och alla blommor. Blomman närmast i bild ser ut att vara blodnäva, men jag är inte helt säker. Sädesfältet i bakgrunden höll just på att skördas när jag passerade. Doften av nyskördad säd är verkligen doften av högsommar.
Blommande ängssyra
På tal om högsommar. En väldigt typisk växt på Revingefältet är ängssyran. Många anser att detta är en skräpväxt – ett ogräs helt enkelt. Men jag tycker att det är lite vackert när heden färgas roströd av ängssyrans blommor. På sätt och vis påminner den lite om blommande ljung, dock är färgen inte lika intensiv.
Många gånger har jag försökt hitta tillbaka till den tid då fotograferingen var mer opretentiös. Förr i tiden sökte jag motiv mer spontant och experimenterade med bilderna på ett helt annat sätt än vad jag gör idag.
Numera vet jag i princip vad jag söker redan innan jag beger mig ut med kameran. Vilket dels resulterar i att det inte riktigt blir lika många bilder tagna. Men även i att variationen inte blir lika stor.
Nåväl, i ett litet opretentiöst försök att hitta lite spontana motiv begav jag mig ut på en kortare cykeltur strax före solnedgången igår. Och även om jag inte kan påstå att dessa tre motiv skiljer sig så mycket från alla andra jag brukar ta, så var det ändå kul att jag kom hem med något över huvud taget.
Knästorp är en liten by bestående av ett 10-tal hus som ligger någon kilometer utanför Lund. Alldeles intill byns gamla kyrka från 1100-talet rinner Höje å. Över ån går en liten bro som används högst sparsamt idag. Här har jag ofta stannat till för att njuta av den vackra miljön.
Den översta bilden togs längs en markväg som går längs åns norra strand. Även om solnedgången inte var överdrivet spektakulär så blev det ändå en hygglig bild.
Den andra bilden är tagen på bron i riktning mot Lund. På sätt och vis tycker jag att bilden speglar denna lummiga plats på ett fint sätt. Det är inte jättemycket vatten i ån så här års, men ändå betydligt mer än många andra somrar.
Den sista bilden var definitivt den mest spontana och ogenomtänkta. Här fastnade jag främst för träddungens form där ute på havreåkern och det rum som hade bildats mellan de två dominerande träden. De tunna molnen i bakgrunden bidrog till att höja känslan av en varm högsommarkväll i juli.
Som ni säkert känner till så gillar jag verkligen att göra upptäcktsfärder med cykeln i Skåne. Gärna längs små undangömda vägar som leder till platser, som antingen glömts bort eller där tiden helt enkelt har stannat.
Under gårdagen upptäckte jag lite nya vägar i trakterna runt Linderödsåsen. Jag utgick från Fulltofta Naturcentrum och cyklade sedan österut mot Killhult. Därefter vek jag norrut och cyklade rakt genom Linderödsåsens mörka skogar för att senare rulla ner mot Tollarp. Där vände jag västerut och cyklade den gamla järnvägsvallen tillbaka mot min utgångspunkt.
Rutten hade jag bestämt på förhand så det var bara att följa navigationsanvisningarna på min GPS-klocka. I andra fall brukar det ofta leda till ständiga stopp för att läsa kartan.
Dessvärre föll det ett lättare sommarregn när jag inledde min tur. Men lyckligtvis klarnade det snabbt upp så jag fick tillfälle att ta lite bilder längs färdvägen.
Den översta bilden togs vid Klintabäckens naturreservat, en fantastiskt vacker och naturskön plats på Linderödsåsens norra sluttning. Här rullade jag långsamt fram längs en slingrande väg som omgärdades av höga träd och gamla stengärden. På de gröna ängarna betade kor och jag såg även ett par mindre grupper med dovhjortar.
Julakull
En liten skogsväg ledde mig över Linderödsåsen som höjer sig 190 meter över havsytan. Längs vägen växte granarna höga. Känslan att detta var en plats som inte alltför många människor besöker var påtaglig. Men stengärdena skvallrade om att så inte alltid har varit fallet. Med lite fantasi gick det även att finna spår av gamla gårdar och vägar där naturen sedan länge tagit över. En av dessa gårdar, Julakull, finns fortfarande omnämnd på kartan.
Den enda byggnaden jag fann längs vägen var en röd träbod, som definitivt sett sina bästa dagar. Förmodligen har den använts som värmestuga i samband med jakt eller i vid skogsarbete. Spontant känner jag att bilden på boden längs den mörka skogsvägen blev dagens bästa.
Linderödsvallen
Redan 1886 stod en järnväg klar mellan Hörby och Tollarp. Ytterligare några år senare hade spårvägen utökats så att det gick att åka ångtåg hela vägen mellan Malmö och Kristianstad. 1961 lades persontrafiken ner. 1967 gick även det sista godståget längs sträckan och samma år togs rälsen bort.
Hela den gamla järnvägsvallen finns dock kvar som spår av en svunnen tid. Idag går det endast att färdas längs sträckan via cykel eller till fots. Det här var första gången jag cyklade längs Linderödsvallen och upplevelsen var verkligen positiv. Sträckan är otroligt vacker. På flera ställen är växtligheten så pass tät att det känns som att cykla genom en tunnel av grönska.
Järnvägsbron över Vramsån
Uppe på den höga järnvägsbron som går över Vramsåns slingrande vatten stannade jag till och tog den här bilden. Det krävdes fem vertikala exponeringar för att få till det här panoramat. Annars hade det varit svårt att få med hela vyn.
Vramsåns syre- och näringsrika vatten har väldigt höga naturvärden. Öringen vandrar långt upp i ån för att leka. I ån går det även att finna sällsynta fiskarter som grönling och sandkrypare.
Det är inte helt lätt att se skillnaden på harungar och kaninungar. Så därför kan jag bara gissa att det var en harunge som jag fotograferade ute på Revingehed för några dagar sedan. Det lever trots allt betydligt fler harar i den här miljön. Det i kombination med att öronen ser ganska långa ut gör att det sannolikt är en harunge.
Den här harungen är inte helt nyfödd men samtidigt inte speciellt gammal. När den föddes är svårt att säga. Gynnsamma år kan nämligen haren föda upp till tre kullar. Många och stora kullar är nödvändiga för harungarna är utsatta för många faror under de första levnadsveckorna. Inte minst från räven, som har harungar på favoritmenyn.
