Jag begav mig ut på en längre cykeltur i det underbara försommarvädret tidigare idag. Det som genast slog mig är hur träd och växter fullständigt har exploderat efter väderomslaget tidigare i veckan. Bokskogen har slagit ut rapsen börjar så smått blomma. Men mest av allt blommar maskrosorna. Vissa ängar är naturligtvis mer gula än andra. Som den här vid Lagnehus strax söder om Fulltofta Slott.
Av alla de leder jag vandrat i Skåne är nog Snogeholmsleden en av mina absoluta favoriter. Slingan, som är tydligt utmärkt med gula markeringar är nästan 1,7 mil lång och sträcker sig över hela Snogeholms strövområde. En perfekt sträcka för en dagsetapp. Naturen och terrängen är minst sagt varierad och bjuder på det mesta. Allt från härliga vyer till djupa skogar.
Lite extra vacker var leden en dag som idag. För en mer bedårande höstdag kan jag knappast tänka mig. Strålande solsken, svaga vindar och hög luft. Dessutom hade jag förmånen att se flera olika djur; åtskilliga hjortar, ett gäng vildsvin, några ekorrar och två hackspettar. Tyvärr lyckades jag inte fånga dem på bild. Däremot fick jag drygt 200 andra höstmotiv med mig hem, vilket inte är så tokigt det heller.
Jag fortsätter plocka fram lite vackra vyer från den skånska landsbygden. Trakterna kring Vrångabäck bjuder på ett böljande landskap med vidsträckta hagar och träddungar av varierande storlek. Här bedriver flera travhästtränare sin rörelse. Genom den här natursköna platsen går även Skåneleden.
Den här bilden tog jag intill ett rapsfält utanför Ättarp för ett par veckor sedan. När jag cyklade förbi samma fält igår fanns bara stubben kvar. Rapsen är bärgad och nu står säden på tur.
För någon vecka sedan cyklade jag genom Fyledalen. En plats jag märkligt nog aldrig besökt tidigare. Dalsänkan är cirka 20 kilometer lång och sträcker sig grovt räknat mellan Sjöbo och Tomelilla. Fyledalen bildades för 15 000 år sedan då en så kallad issjö tömdes. Betydligt yngre är då naturreservatet som bildades 2015.
När jag rullade fram längs de små grusvägarna slogs jag av hur tidlös miljön kändes. Mellan de bokskogstäckta branterna betade kor i stora hagar. Då och då passerade jag en gammal gård. Här har inte mycket förändrats de senaste 100 åren.
