Jag gillar att fotografera alla vilda djur. Fåglar är utan tvekan mest tillgängliga. Det är anledningen till att just fågelbilder dominerar mitt flöde. Skåne är ett bra landskap för just fågelfotografering. Variationen är stor och utsiktsplatserna är många.
Det är ganska sällan man ser sångsvanar i Skåne under sommarhalvåret. Betydligt vanligare är de på vintern. Med lite tur kan man finna de stora och långhalsade fåglarna i stora grupper.
Jag har nog aldrig sett så många sångsvanar som när jag gick förbi Ängstorpsdammen vid Klingavälsåns mynning för ett tag sedan. Strax före skymningen kom de inflygande i stora grupper och landade antagligen lite längre ut på Vombs ängar.
Sångsvanen häckar typiskt i sjöar och mindre skogstjärnar i norra Sverige och Finland. När dagarna börjar bli korta och kalla drar de sig söderut. Så länge vattnen är isfria stannar de inte sällan i Skåne.
Knipan är en trevlig dykand som går att observera i Skåne året runt. Men klart vanligast är den under vinterhalvåret. Så länge det är isfritt och någorlunda milt väljer nämligen många individer att övervintra i här.
Knipan är relativt skygg och tar gärna till flykten när en människa närmar sig. Den flyger både effektivt och snabbt, samtidigt som den ger från sig ett väldigt karaktäristiskt vinande läte.
Just det här paret lyckades jag fånga vid Klingavälsån på Vombs ängar för ett tag sedan. Flygande fåglar med en blå himmel som bakgrund i all ära. Men motiv när de susar fram genom landskap och miljöer är nästan alltid trevligare.
Det är inte ovanligt att observera havsörn vid Vombs ängar. Många gånger ser man endast de stora rovfåglarna på avstånd, inte sällan när de glidflyger på hög höjd. Men så finns det även mer sällsynta tillfällen då man kommer ganska nära örnarna. Det hände mig i söndags.
En bit ute på ängarna noterade jag att en större fågel flög rakt mot mig på ganska låg höjd. Eftersom det fanns en del träd i vägen var jag först lite osäker på vad det var för slags fågel. En kort stund trodde jag att det var en korp. Men snart insåg jag att det var en havsörn. Sannolikt en par år gammal individ av storleken och utseendet att döma.
Besvärligt motljus
Ett ögonblick senare hade jag den alldeles ovanför mig. Därefter gjorde den en gir och återvände ut mot ängarna. Även om allt var över på några sekunder hann jag få en bildserie på örnen. Nu ska det noteras att förutsättningarna inte var de bästa. Örnen befann sig nämligen mellan mig och den starka vintersolen. Om jag haft solen i ryggen hade bilderna så klart blivit mycket bättre.
Lite senare funderade jag lite på varför örnen flög ovanligt nära mig. En anledning kan vara att det ofta läggs ut kadaver av hjortar och rådjur vid den här platsen. Något som uppskattas av alla rovfåglar i området. Speciellt nu på vintern. Det kan mycket väl vara så att örnen trodde att jag kom med söndagsmiddagen.
Oavsett, här är två av bilderna som jag fick. Långt ifrån perfekta, men det var ändå ett roligt möte.
Jag såg en hel del småfåglar när jag var ute vid Krankesjön förra helgen. Några lyckades till och med fastna på bild.
Roligast var nog mötet med ett gäng stjärtmesar. Denna lilla vita och långstjärtade dunboll uppträder i mindre grupper under vinterhalvåret. Under sommaren tycks de föra en betydligt mer anonym och utspridd tillvaro. En bit upp i träden arbetar stjärtmesarna sig metodiskt fram genom grenverken i jakt på något ätbart. Födan består främst av puppor och insekter som ännu inte dukat under av kylan.
Trots namnet så är stjärtmesen inte direkt närbesläktad med andra mesar, som blåmesen och talgoxen. Sådana lyckades jag också fotografera en bit in i den mörka skogen. Många betraktar säkert dessa båda arter som en av våra vanligaste gäster vid vinterns fågelbord. Men de allra flesta individerna lever ändå sina liv långt från städer och byar.
Enligt min mening är gärdsmygen en av skogens mest karismatiska fåglar. Passerar man en rishög eller ett stengärde och tittar lite extra så händer det ibland att den lilla fågeln dyker upp.
Med sin vackert brunspräckliga fjäderdräkt och lilla storlek är den inte helt lätt att se på avstånd. Sången, som går att höra både sommar och vinter, är däremot ganska intensiv och lätt att identifiera.
Under häckningsperioden bygger hanen flera bon inom sitt revir där mer än en hona kan ruva på äggen. Gärdsmygen är nämligen polygam, vilket är ganska ovanligt bland småfåglarna.
De här bilderna på gärdsmygen är inte nya. Jag tog dem för ett par år sedan. Platsen var ganska mörk, vilket resulterade i ett antal ganska brusiga bilder. Men efter att jag bearbetat dem med lite modernare brusreducering blev resultatet något bättre.
