Jag har sagt det många gånger tidigare. Och kommer säkert att påpeka det fler gånger framöver. Sensommaren är det bästa tiden på året. I synnerhet om man som jag gillar att vistas ute i skog och mark. Igår vandrade jag en dryg mil i området kring Skrylle och Torna Hällestad. Som så många gånger tidigare förundrades jag över hur vackert sensommarljuset är.
Det här är ju en blogg så jag antar att det ger mig friheten att vara lite mer personlig ibland. Eftersom jag ändå hade vägarna förbi gjorde jag för ett par dagar sedan ett kort besök på den gamla flygflottiljen F5 i Ljungbyhed.
Från juli 1993 och de närmaste tolv månaderna gjorde jag min militärtjänstgöring här. Egentligen ryckte jag in på F5 som flygmekaniker, men blev lyckligtvis snabbt omplacerad till väderobservatör, eller väderbiträde som tjänsten även kallades. Kortfattat gick den ut på att bistå flygplatsmeteorologen, flygledningen och piloterna med aktuell väderdata. Överlag minns jag tiden i Flygvapnet som både rolig och lärorik.
Krigsflygskolan i Ljungbyhed startades redan 1926. Fem år efter att jag muckat, 1998, lades hela verksamheten ner. Precis som så många andra flottiljer och militära förband runt om i vårt avlånga land. Förr i tiden hade obehöriga naturligtvis inte tillträde till flottiljområdet, men nu är det öppet för alla. Idag inryms olika slags civil verksamhet i de gamla logementen och hangarerna. Kvar finns även Trafikhögskolan vid Lunds Universitet (TFHS).
Trots att det var över 20 år sedan jag tjänstgjorde här var det inte svårt att känna igen sig på flottiljområdet. Egentligen är det inte mycket som har förändrats och jag hoppas att de många vackra byggnaderna blir bevarade till eftervärlden.
Ljungbyheds flygledartorn. På den tredje våningen har jag spenderat många dagar. Men även ensamma nätter. Som väderobservatörer tjänstgjorde vi i pass och det fanns alltid minst en man på plats i tornet, dygnet runt, året om. Under helgerna då flottiljområdet var ganska tomt på folk brukade jag klättra upp till balkongen på det översta planet och njuta av utsikten över flygfältet och Söderåsen. På våningen längst ner i tornet låg sambandscentralen, även den var bemannad dygnet runt.
SK60. Den här trogna flygplanstypen har skolat tusentals svenska stridspiloter. SK60 introducerades på flottiljen 1967 och användes fram till avvecklingen. I händelse av krig kunde SK60 även användas till markunderstöd och lätta attackuppdrag. Som minne har ett flygplan placerats centralt på en pelare.
Albo. Vad jag kan minnas bodde jag i flera olika logement under min värnpliktstid. Men större delen av tiden sov jag i det här huset, som fortfarande bär namnet Albo. Eftersom vi jobbade i pass blev det ganska snart så att vi enbart sov på logementen. Vid nattpassen var det inte alltid så lätt att få någon god sömn dagtid eftersom det ofta var livlig aktivitet i logimentskorriorerna och flottiljområdet. När jag tog bilden passade jag på att kika in genom fönstren. Försvarets karaktäristiska våningssängar och plåtskåp står fortfarande kvar i rummen.
Läs mer om Krigsflygskolan:
> Krigsflygskolan på Wikipedia
> Ljungbyheds militärhistoriska museum
> Krigsflygskolans Kamratförening
> Trafikflyghögskolan vid Lunds Universitet
Så här på sensommaren brukar aftonhimmeln vara lite extra vacker och dramatisk. Det här är en ”spontanbild” som jag fångade i samband med en rask powerwalk för ett par dagar sedan. Stora kraftledningsstolpar är väl egentligen inget man vill ha med i den här typen av bilder. Men i det här fallet var den omöjlig att maska bort och därför gav jag den en central placering.
Vi håller oss kvar vid Söderåsens Nationalpark en stund till. Den här bilden är tagen från en klippa i närheten av utsiktspunkten Kopparhatten. Här syns det tydligt hur Skäralidsdalens berömda rasbranter slingrar sig in i den uråldriga åsen.
På klippavsatsen i förgrunden blommar den rosenvioletta ljungen, vilket både ger bilden lite mer djup och färg.
Du gillar kanske även:
> Video: Söderåsens Nationalpark, Odensjön och Uggleröd
> Sprickdalen i Skäralid
Igår packade jag ryggsäcken och tog en längre vandringstur längs branterna i Söderåsens nationalpark. Totalt blev det en mycket omväxlande utflykt på en dryg mil. Pocketkameran fanns naturligtvis med och jag tog ganska många bilder. Några av dem kommer ni säkert att få se på bloggen inom en snar framtid.
Vi börjar med den här. Kvärkabäcken är ett mindre biflöde till Skärån som rinner ner till Skäralid. De flesta turisterna söker sig inte så här långt in i sprickdalen. Naturen känns en smula vildare och mer opåverkad här.
På de platser där bäcken inte var så ström kunde jag se små öringar bryta vattenytan i jakt på insekter.