Tallar har i motsats till granar en förmåga att stå emot de stormar som drar över Skåne under höst och vinter. Att det huvudsakligen blåser från väster går liksom inte att ta miste på när man betraktar formen på de tallar som växer längs stranden utanför Ystad.
Du är kanske även intresserad av:
> Tallar i motljus
> Den ensamma och vindpinade tallen vid Haväng
Så här i juli månad är det inte så svårt att hitta stora fingerborgsblommor i skog och mark. De karaktäristiska rosa-vita blommorna verkar trivas extra fint vid hyggen och torra vägrenar.
Det går nästan att se att den här örten är giftig. Faktum är att endast två blad är en dödlig dos för en människa. Så titta men inte röra gäller definitivt i det här fallet.
En nyligen slåttrad äng i närheten av Kläggeröd i Skåne. Slåttermaskinen har lagt gräset i långa strängar som bildar ett läckert mönster i landskapet. Förr i tiden slåttrades ängar som den här med handkraft och lie. Men det är som bekant några år sedan.
Säga vad man vill om den svenska sommaren. Men den senaste veckan har den faktiskt inte varit så tokig. För min del har det blivit åtskilliga mil på cykel.
Tidigare ikväll trampade jag ut till Häckeberga och upptäckte flera små skogsvägar som var helt nya för mig. Skogarna runt Häckebergasjön påminner bitvis om svensk glesbygd. Det går att färdas långt innan man ser bebodda hus. En lika trolsk som vacker miljö.
En gång i tiden låg det många små gårdar på Revingehed. Men allteftersom armén tog över de vidsträckta fälten som övningsområde löstes gårdarna in av kronan. Människorna flyttade och husen som en gång var deras hem är sedan länge jämnade med marken. De enda spåren som finns kvar är de träd som omgärdade byggnaderna.