Som jag har skrivit i tidigare bloggposter. När man är ute och fotograferar händer ofta det oväntade. Jag antar att det är den stora charmen med att jag ständigt är ute och jagar nya motiv.
Igår tog jag en tur upp till backarna strax intill Rögle dammar. Under senare delen av 1900-talet låg här en soptipp, som numera är omvandlad till ett slags friluftsområde. Täta snår och buskage skapar – trots områdets brokiga historia – en perfekt plats för många olika slags fåglar.
När jag gick längs en av stigarna såg jag en rörhöna framför mig. Givetvis stannade jag upp för att ta lite bilder. Normalt har man bara någon sekund på sig innan fågeln upptäcker en och antingen flyger eller springer iväg. Men med den här rörhönan var det annorlunda.
Sakta men säkert promenerade den fram mot mig. Som närmast var det bara ett par meter mellan mig och fågeln. Ja, den var så pass nära att jag inte kunde ta fler bilder på grund av objektivets närgräns. Rörhönan passerade mig lite nonchalant som om inget hade hänt. Därefter lyfte den och drog iväg över träden.
Jag har inte så stor erfarenhet av rörhönor sedan tidigare. Men hemma i Lund har vi gott om sothönor i dammarna och i jämförelse med många andra fågelarter är de väldigt orädda. Notera de stora fötterna som inte har samma slags sammanhängande simhud som t ex dykänder. Trots det är rörhönan en duktig simmare och kan även dyka i jakt på föda.
