Marken i skogarna runt Stenshuvud är ofta helt täckt av så kallad klappersten. Detta är mindre stenar som fått sin runda form av havsvågor och strömmande vatten. Detta är en process som tar flera hundra år. Därför går det att finna klappersten långt ifrån kustlinjen. Jag kan intyga att det inte är helt lätt att ta sig fram till fots i skogar som denna. Ett par stabila kängor är ett måste.
Det känns inte som om våren kommer att bli sådär jättetidig i år. Än så länge håller sig temperaturen närmare nollan än tiograders-strecket. Vid motsvarande tid ifjol hade vi definitivt högre temperaturer. Och jag hade redan cyklat många mil. Men det är kanske fel att klaga. Våren kommer när den kommer. Och de allt ljusare kvällarna skvallrar om att den kan vara här när som helst.
Bilden är tagen vid en av mina favoritplatser i Måryd. En undangömd gammal hage där ljungen, enarna och ekarna växer i fin harmoni.
Längst söderut i Stenshuvud nationalpark rinner Rörums norra å. Vattendraget strömmar genom en ravin som omgärdas av ädellövskog. Biotopen är väldigt rik. Längs ån går det att finna flera sällsynta fågel- och insektsarter.
Rörums norra å erbjuder även goda lek och uppväxtplatser för havsöring. Ett gott tecken på att vattenkvaliteten är relativt god. Eftersom det här är en nationalpark får de träd som fallit över ån till stor del ligga kvar och sakta brytas ner av tidens tand.
Solens varma strålar har i stort sett smält bort snön runt den lilla skogsgölen. Men isen är starkare och kämpar än så länge emot. Den klarblåa senvinterhimlen reflekteras fint på isens spegelblanka yta.
Här är ytterligare en bild från min tur i skogarna utanför Fulltofta tidigare i veckan. I en frusen sänka mellan de båda gårdarna Gällhagen och Bjävröd hittade jag det här gamla trädet. Gissningsvis är det en ek. Av allt att döma har trädet fört en tuff kamp med elementen och tidens tand. Som ni ser på bilden låg det fortfarande lite snö på marken. Den snö som kommit hemma i Lund den senaste tiden har smält bort på ett par timmar.