Som jag tidigare nämnt har jag lite klent med nytagna bilder på lager just nu. Men så här i slutet av 2016 kan det säkert inte vara fel att plocka fram en bild från tidigare i år.
Den här bilden fångade jag en otroligt vacker vinterdag i Silvåkraskogen söder om Krankesjön. Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att uppleva liknande dagar de närmaste månaderna. Det här lär bli den sista bilden jag publicerar på bloggen i år. Så jag säger Gott nytt år och på återseende i början av 2017!
Om vi undantar några dygn i november har det varit en snöfattig vinter så här långt. Det är väl egentligen den främsta nackdelen med att bo i Sveriges sydligaste landskap. Årets snödagar kan inte sällan räknas på fem fingrar.
Gillar man fotografering i största allmänhet är det svårt att inte uppskatta snö. Ljuset blir intensivare, kontrasterna ökar och färgskalan blir mindre. För att inte tala om det slitna uttrycket om att omväxling förnöjer.
Bilden tog jag i skogen intill Krankesjön i januari tidigare i år.
Jag har haft en hel del annat jobb de senaste dagarna vilket gjort att det har varit lite stiltje på bloggen. Och några nytagna bilder kan jag tyvärr inte bjuda på. Däremot finns det ganska gott om bildmaterial i arkivet.
Så idag plockar jag fram ytterligare en bild från Häckebergaskogen, som jag tog en regnig dag för ett par veckor sedan. I den lilla gläntan mellan de högra granarna rådde just ett sådant tidlöst lugn som alltid tilltalar mig.
Det finns en plats i Skrylleområdet som jag gillar lite extra. En gammal fäladshage där ekarna och tallarna växer höga. Eftersom den ligger lite avsides är det väldigt få människor som hittar dit. Men jag går dit så ofta jag kan och får nästan alltid trevliga bilder med mig hem.
Det är otroligt hur mycket miljön kan förändras på bara en månad. Det är faktiskt mindre än en månad sedan jag tog en färgsprakande höstbild i solskenet vid Boijsens dammar. När jag besökte samma plats igår var träden runt dammarna täckta av snö och rimfrost. På vattnet låg ett tunt istäcke.
Årstidernas snabba skiftningar är en starkt bidragande orsak till att jag finner naturfotografering så fascinerande. Det sker förändringar hela tiden och du vet aldrig riktigt vad som väntar dig vid nästa fototillfälle.