Efter de senaste veckornas fotoäventyr har jag en hel del höstbilder på lager. Tyvärr har jag bara möjlighet att publicera ett litet urval här. Det ska ju vara lite variation på bloggen också.
Den här bilden tog jag på fälten strax utanför Övredskloster för en dryg vecka sedan. Speciellt ekarnas gyllene färg kontrasterade sig vackert mot bokskogen. Med stengärdet och trädet i förgrunden tycker jag att det blev en hyggligt komponerad landskapsbild.
Vid fotografering av vilda djur är den stora utmaningen oftast att komma så nära som möjligt. Men närheten behöver inte nödvändigtvis innebära att bilden blir bra och intressant. Minst lika viktigt är egentligen att fånga djuren i den miljö de lever och vistas. Bilden ovan innehåller egentligen mer miljö än djur.
Jag tog den från fågeltornet Almen under gårdagen. Jag hade redan spanat in den vackra strandlinjen med de färgglada träden när en flock gäss kom flygande över Krankesjön. Jag lyckades trycka av en bildserie med ambitionen att fånga fåglarna precis framför Harlösa kyrka i bakgrunden. Resultatet blev inte så tokigt.
Flocken består för övrigt både av bläsgäss och vitkindade gäss. De är nu på väg söderut från sina häckplatser långt uppe i norr. För gässen är Krankesjön och Vombs ängar en utmärkt plats för att vila upp sig en stund och proviantera.
När jag besökte Vombsjön på söndagen gjorde jag även ett tappert försök att ta lite rörliga bilder. Det var inte helt enkelt med tanke på de hårda vindarna. Sekvenserna är tyvärr en aning skakigare än vanligt. Men här är i vilket fall en kort film på dryga två minuter.
De inledande bilderna är från Vombjöns badplats, sedan följer klipp från Äskebäskan och Vombs fure.
Idag trotsade jag de stundtals hårda höstvindarna och begav mig ut till trakterna kring Vombsjön. Nu känns det definitivt som höst i Skåne. Några träd – speciellt björkarna – har redan tappat alla löv och bokskogen har skiftat över till en roströd ton.
Bilden är tagen vid en plats som kallas för Äskebäskan. Från de skogsbeklädda branterna har man en härlig utsikt över en av Skånes större sjöar. Här växer även många riktigt gamla träd. Några har märkts upp som så kallade ”evighetsträd”, bland det stora trädet närmast i bild.
I utkanten av Linnebjers naturreservat ligger resterna av vad som en gång i tiden var en ståtlig ek. Förmodligen var det ganska många år sedan trädet föll till marken. De mindre grenarna är borta och stammen har blivit täckt av grön mossa. Sakta men säkert bryts virket ner av en oändlig mängd smådjur och organismer.
Och det är anledningen till att trädet får ligga kvar. I naturreservat ska inget forslas bort utan istället ingå i naturens eviga kretslopp. Så som det alltid har varit och så som det alltid kommer att förbli.