Spillkråkan är helt klart en av skogens roligaste fåglar.
Varje gång jag lyckas överlista den stora hackspetten och fånga den på bild
känns det riktigt kul.
Den här individen fotograferade i Borelunds naturreservat, faktiskt på nästan exakt samma plats som jag mötte en annan spillkråka för två år sedan. Men jag är tämligen säker på att det inte är samma individ. Det här bör nämligen vara en hane. Det ser man på hjässans röda fläck, som sträcker sig hela vägen fram till pannan. Honorna har endast en röd fläck i nacken.
Den här spillkråkan var säkert ute efter myror bland de gamla trädstammarna på marken. Myror är nämligen spillkråkans favoritföda.
När buskagen blommade som bäst längs åkerkanterna begav jag mig ut på fotojakt i Gryteskog strax utanför Torna Hällestad. I en av buskarna som var fylld med vita små blommor samlades både entita och blåmes i jakt på föda.
Om detta var oxel, slån, hagtorn eller hägg vågar jag inte
riktigt säga. Jag kunde inte heller se om fåglarna åt av själva blommorna eller
om det var insekter som lockats till den söta nektarn som stod på menyn.
Hur som helst fick jag ett gäng riktigt trevliga på de små fåglarna, som ju är relativt närbesläktade och ofta lever i samma miljöer. Ljuset var riktigt bra och eftersom busken fortfarande inte hade fått löv var det inte så svårt att få in mesarna i sökaren.
Det finns knappt något mer rofullt än att stå vid en
fågelsjö en vårkväll. Den här bilden på en grågås i flykt tog jag vid Krankesjön
för några veckor sedan.
Gåsen flög nära den nästan spegelblanka sjön och därför var det inga problem att få med fågelns reflektion i vattenytan. Det var ganska sent på kvällen och solen låg nära horisonten, därav den varma tonen i gåsens fjäderdräkt.
En fågel som jag fortfarande inte har fått någon riktigt bra bild på är nötskrikan. Det är inte speciellt svårt att höra fågelns typiska hesa och relativt höga läte ute i skogarna. Men nötskrikorna är väldigt uppmärksamma och har en tendens att antingen flyga iväg eller gömma sig när en människa närmar sig.
För någon vecka sedan lyckades jag i vilket fall få in den här nötskrikan i sökaren ute i Silvåkraskogen. En långt ifrån perfekt bild men ändå ganska trevlig med de oskarpa grenarna och löven i förgrunden.
Sedan några veckor tillbaka har jag funnit en plats där ett
par havsörnar har byggt ett bo. Platsen tycks vara noga utvald och de har byggt
boet i en av de högsta tallarna som finns i området. Här har jag vid mer en ett
tillfälle lyckats komma ovanligt nära de stora rovfåglarna.
Åtminstone tillräckligt nära för att få fina bilder, men
ändå på så pass stort avstånd att jag inte stör alltför mycket. För platsen är
inte avsides på något sätt och jag utgår från att flera människor passerar
varje dag.
En intressant iakttagelse är att örnarna inte tycks landa i
boet så länge det finns någon människa i närheten. Det verkar precis som om de
inte vill avslöja platsen. Istället cirkulerar den ena eller båda individerna i
luften utan att landa. Kanske för att skapa någon form av distraktion.
Nu håller jag så klart tummarna för att det ska bli ungar i
boet om några veckor. Men vägen dit är lång och mycket kan så klart hända. Det
kanske inte ens blir några ägg över huvud taget.
Oavsett vilket har jag än så länge fått ett stort antal bilder och jag tänkte lägga upp fyra exempel i dagens bloggpost. Den översta bilden är en klar favorit. Här låg ljuset helt perfekt och havsörnen girade så jag lyckades fånga vingarnas ovansida tillsammans med den vita stjärten. Sådana bilder får jag verkligen inte varje dag.
Jag kommer så klart att återvända till platsen fler gånger för att kolla läget. Än så länge har jag bara varit där två gånger. Upptäcker jag något nytt så återkommer jag så klart med en rapport.
