Domherren är en typisk vinterfågel. Åtminstone i Skåne. Den senaste tiden har jag fått en del bilder på domherrar. Hanarna är onekligen praktfulla med sina intensivt röda bröst.

Just den här domherren tog jag genom en liten lucka i grenverket. Det var åtminstone delvis ett medvetet val. Dels var jag relativt dold för fågeln. Men grenarna gav även huvudmotivet, i det här fallet domherren, en fin inramning och förstärkte dessutom perspektivet.

Notera även hur fåglarna har ätit fröerna på de stora kottarna så att endast den så kallade axeln finns kvar. Eftersom kottarna växer ”uppåt” bör det vara en ädelgran. Jag är däremot osäker på vilken sort det är. Silvergran ligger nog närmast till hands.

Jag har publicerat en hel del bilder på talgoxar och blåmesar den senaste tiden. Men jag tror inte att det har blivit några bra bilder på svartmesar tidigare. Tidigare i veckan fick jag en del hyggliga bilder på den lilla fågeln som på sätt och vis ser ut som en korsning mellan talgoxe, tofsmes och entita. 

Precis som talgoxen och entitan har den en kolsvart hjässa. Som ni ser på bilden ovan kan svarmesen resa nackfjädrarna och får då en silhuett som påminner lite om en tofsmes. Många svartmesar stannar vid sina häckningplatsen över vintern, medan andra drar sig söderut i jakt på föda.

Bilderna är tagna vid Ryhus i närheten av Romeleklint.

Det finns bra fotodagar och det finns mindre bra fotodagar. Tisdagen var faktiskt inte så tokig. För idag var ljuset hyggligt och jag fick ett helt gäng trevliga bilder på olika småfåglar. Bland annat på gråsiska, svartmes och domherre. Några exempel lär säkert dyka upp på bloggen framöver.

Idag besökte jag den södra sluttningen av Väderkullen strax intill Romeleåsen där jag hittat en trevlig plats med mycket småfågel. Gissningsvis är det fröerna i de stora kottarna på barrträden som lockar dem just dit.

Men jag tänkte börja med att lägga upp en bild på den här talgoxen, som poserade fint i vinterljuset där på kotten. 

När jag var ute och fotograferade i lördags lyckades jag få några bilder på den lilla trädkryparen. Den här fågeln är liten som en sork och som namnet antyder hittar man den oftast på trädstammarna där den klättrar upp och ner i jakt på föda.

Som ni ser har fågeln en väl kamouflerad rygg och därför kan den vara lite svår att upptäcka. Trädkryparen tycks även förlita sig på sin kamouflage med tanke på att den är relativt orädd.