Sedan några veckor tillbaka har jag funnit en plats där ett par havsörnar har byggt ett bo. Platsen tycks vara noga utvald och de har byggt boet i en av de högsta tallarna som finns i området. Här har jag vid mer en ett tillfälle lyckats komma ovanligt nära de stora rovfåglarna.

Åtminstone tillräckligt nära för att få fina bilder, men ändå på så pass stort avstånd att jag inte stör alltför mycket. För platsen är inte avsides på något sätt och jag utgår från att flera människor passerar varje dag.

En intressant iakttagelse är att örnarna inte tycks landa i boet så länge det finns någon människa i närheten. Det verkar precis som om de inte vill avslöja platsen. Istället cirkulerar den ena eller båda individerna i luften utan att landa. Kanske för att skapa någon form av distraktion.

Nu håller jag så klart tummarna för att det ska bli ungar i boet om några veckor. Men vägen dit är lång och mycket kan så klart hända. Det kanske inte ens blir några ägg över huvud taget.

Oavsett vilket har jag än så länge fått ett stort antal bilder och jag tänkte lägga upp fyra exempel i dagens bloggpost. Den översta bilden är en klar favorit. Här låg ljuset helt perfekt och havsörnen girade så jag lyckades fånga vingarnas ovansida tillsammans med den vita stjärten. Sådana bilder får jag verkligen inte varje dag.

Jag kommer så klart att återvända till platsen fler gånger för att kolla läget. Än så länge har jag bara varit där två gånger. Upptäcker jag något nytt så återkommer jag så klart med en rapport.

För någon vecka sedan upptäckte jag två tranor på en av Krankesjöns strandängar. Tranor brukar vara väldigt uppmärksamma fåglar, så jag tog det försiktigt och smög sakta framåt i skydd av ett buskage. Ganska snart hade jag hittat en bra position där jag fick flera fina bilder på de resliga fåglarna.

Mycket talar för att det här är ett par, där hanen sannolikt är den lite större av de två. Tranor håller sig nämligen ofta i samma parförhållande livet igenom.

De flesta tranor har redan hunnit passera Skåne under sin resa mot nordliga breddgrader. Men det finns ett fåtal individer som häckar här och det är inte omöjligt att detta par är en av dem.

Det fanns även en del grågäss på ängarna. Efter en liten stund hade de upptäckt mig och började varna med sitt karaktäristiska läte. Det dröjde inte lång tid innan tranorna fyllde i med sitt höga trumpetande läte. När avståndet till tranorna är så här pass kort förundras man verkligen över hur intensivt lätet är.

Eftersom de nu börjat ana att en fara var i annalkande tog de det säkra före det osäkra och lyfte. Lyckligtvis lyckades jag även fånga detta ögonblick och fick en fin bild på paret i flykt.