Jag tog en ny liten tur ner till Källby dammar tidigare idag. När jag kikade upp i ett träd hittade jag en ekorre som skuttade runt bland grenarna. Så här års brukar ekorrar främst samla nötter och fröer från kottar. Men det här trädet innehöll något annat ätbart; nämligen röda bär.
Ekorrar är i princip allätare och stoppar i sig vad som bjuds. Även insekter och svampar finns med på deras meny. Bären ger dem allt från snabb energi i form av socker, samt både vitaminer och mineraler. Allt behövs för att de ska överleva en kall och sträng vinter.
Ekorren gömde sig delvis bakom alla grenar. Men ett par hyggliga bilder lyckades jag få innan jag lät den fortsätta med sin lunch.
Det vore fel att påstå att brunanden är direkt ovanlig i Skåne. Men den är trots allt inte lika talrik som exempelvis vigg, bläsand och knipa. Populationen har dessutom minskat under senare år och brunanden är numera listad som en starkt hotad art.
Det i kombination med att jag tycker att det är en riktigt vacker andfågel gör att jag ofta lägger lite mer energi på att fånga den på bild. När jag spenderade ett par timmar vid Källby dammar tidigare i veckan såg jag flera vackra brunänder.
Rent utseendemässigt är det så klart hanen som är mest spektakulär med sitt karaktäristiskt bruna huvud och distinkt röda öga. Den gråa, nästan silvriga sidan syns på långt håll.
Brunanden är en så kallad dykand, vilket betyder att den spenderar en hel del tid under vattenytan i jakt på föda. Många dykänder är nattaktiva djur. På dagarna ser man dem ofta ligga och vila sig längs stränderna.
Den gångna veckan var jag på utflykt till Österlen. Egentligen inte för att fotografera bör jag kanske tillägga. Men i samband med ett kort stopp vid Vårhallen passade jag ändå på att ta några snabba bilder med mobilen.
Vårhallen ligger vid Tobisvik strax norr om Simrishamn. Platsen är känd för de vackra stenformationerna som löper rakt ut i Östersjöns vatten. Genom årtusendena har vattnets nötning skapat speciella mönster i det hårda berget. Liknande formationer går att finna både vid Stenshuvud och på Bornholm.
Just den här dagen var lite molnig. Det blåste dessutom ostlig vind, vilket gav rejäla vågor. Sammantaget bidrog det till att bilderna – i alls in enkelhet – blev bättre än vad jag förväntade mig vid fototillfället.
För ett tag sedan slog det mig att det var jättelänge sedan jag laddade upp en ny video på min YouTube-kanal. Min lilla actionkamera har mest legat och samlat damm det senaste året. Så när jag begav mig ut på en högst ordinär cykeltur tidigare veckan bestämde jag mig för att ta lite rörliga bilder under färden.
Nu har jag inte lagt ner jättemycket tid på det här klippet. Med tanke på innehållet blev det kanske även lite väl långt. Jag hade säkert kunnat korta ner det till hälften utan att missa något väsentligt. Men ni får betrakta klippet som ett sätt för mig att försöka komma igång med lite filmande igen. Och oavsett vilket är det kul att ta med er till miljöerna jag vistas i ganska ofta.
Sommaren må ha pikat, men den är sannerligen inte över än. De senaste dagarna har bjudit på riktigt fint cykelväder. Igår begav jag mig ut på en lite längre grusvägstur på dryga åtta mil. Färden gick söderut. Min plan var att runda Börringe och Havgård innan jag vände norrut mot Häckeberga.
Turen överträffade verkligen mina förväntningar. Genom åren har jag hunnit upptäcka de flesta små skogs- och markvägar i närområdet. Men flera av vägarna jag hamnade på igår var faktiskt helt nya för mig. Det är alltid lite extra spännande att inte veta vad som väntar bakom närmaste krök.
Jag gjorde naturligtvis ett par stopp under resans sång, plockade fram mobilen och tog några bilder. Jag har valt ut fyra i denna bloggpost.
Bilden ovan är tagen vid det böljande odlingslandskapet i Vinninge mellan Staffanstorp och Klågerup. De bördiga fälten är nyligen skördade vilket ger de rundade kullarna ett härligt mönster.
Holmejaskogen: Ja, jag vet faktiskt inte om den verkligen heter så. Men många kallar den för Holmejaskogen, efter den gränsar till byn med samma namn. Här är bokskogen bitvis tät och lummig. En lättare regn hade antagligen fallit under tidig morgon och den fuktiga luften skänkte skön svalka.
Blommande klöver: Det är synd att det inte går att förmedla dofter digitalt. Just nu blommar nämligen klövern på många fält, som i vänsterkant på bilden ovan. Den söta och blommiga doft som mötte mig längs den här grusvägen strax efter Stora Grönby var helt underbar. Norra Grönby är för övrigt mest känd för sin vackra och välbevarade mölla.
Gammal banvall: En bit söder om Börringe station cyklade jag på en gammal banvall. En gång i tiden gick järnvägen mellan Svedala, Anderslöv och Smygehamn här. Till min förvåning visade sig vägen vara en återvändsgränd. Så de sista hundra meterna fick jag cykla över en stubbåker innan jag nådde landsvägen.
Sist men inte minst en karta över turen. Så ni på ett ungefär kan se var jag cyklade:
