Om det är någon fågelgrupp som jag har riktigt svårt för att fotografera så är det ugglor. Jag ser nästan aldrig någon uggla när jag är ute och rör mig i skogen. Antagligen beror det mycket på att jag inte är tillräckligt uppmärksam och letar på fel ställen.

Men tidigare i veckan hade jag tur. Strax utanför Silvåkra blev jag tipsad om att det skulle finnas kattugglor. Och mycket riktigt. Uppe i en tall satt en kattuggla och vilade sig. Ett ganska typiskt beteende för ugglor. De sover större delen av dagen för att sedan bege sig ut på jakt när mörkret faller.

Kattugglan är en av de vanligaste ugglearterna vi har i Sverige. En fullvuxen fågel är ca 40 cm lång och med ett vingspann på strax under metern. Kattugglan äter gärna småfåglar, men favoritfödan är nog skogssorkar. Alltså exakt en sådan sork som jag fångade på bild i förra veckan.

Fågelns kanske främsta egenskap är ett mycket bra mörkerseende. Den lär kunna upptäcka en mus i skenet av ett stearinljus på 200 meters avstånd.

Den här blev kanske inte någon pangbild, men det är samtidigt första gången jag lyckas med att fånga en kattuggla med kameran. Grenarna i förgrunden hade jag gärna sluppit och det hade varit ännu roligare om ugglan hade öppnat ögonen. Men trots att den rörde sig lite ibland, höll den ögonen stängda. Vad vet jag, kanske för att inte förstöra mörkerseendet inför nattens jaktäventyr.