För någon vecka sedan passerade jag Vombs ängar strax före solnedgången. Jag gjorde ett stopp vid det västra fågeltornet för att spana ut över nejden. Plötsligt upptäckte jag att en röd glada satt sig till ro i ett av de kala träden som står i närheten av bron som går över Klingavälsån.
Jag har sett glador sitta där flera gånger tidigare och bestämde mig för att göra ett försök att fotografera fågeln. Först tog jag några bilder på avstånd. Sedan gjorde jag ett försök att närma mig. Till min förvåning verkade inte gladan bry sig om att jag smög mig allt närmare i det klara aftonljuset.
Efter ett litet tag var jag så pass nära att fågeln fyllde hela min sökare och jag fick ett helt gäng trevliga bilder på Skånes landskapsfågel. Att den satt helt exponerad i solen där på grenen gjorde så klart inte saken sämre. Jag försökte mig till och med på att ta några riktiga närbilder på fågelns huvud. Resultatet ser ni nedan. Inte så tokig bild den heller, men i det här fallet har jag delförstorat bilden en del.
Efter ett par minuter tyckte gladan att det fick vara nog. Den lyfte och flög bort några hundra meter till ett annat träd. Men då hade jag redan fått vad jag behövde i bildväg.
Just den här gladan ser ut att ha kliat sig en del på bröstet med näbben. Fjäderdräkten är lite uppruggad där. Något som är ganska vanligt bland flera fåglar. Av den anledningen är den kanske inte det perfekta exemplaret av en röd glada. Men vad gör väl det, jag var ändå helnöjd med bilderna.
Wow, säger jag bara!
Tack Susanne! Ja, det är ganska sällan man kommer så nära fåglarna utan någon form av gömsle.
Grattis! Det här var sannerligen några fina bilder:)
Tackar! Visst blev de fina. 🙂
Jättefina bilder, grattis! I samma träd fotograferade jag en glada för drygt en månad sedan. Kanske samma fågel, vem vet. Men jag kom inte så nära, jag satt i bilen på parkeringen.
De där träden brukar vara populära bland såväl kråkor och glador. Det kan ha varit samma fågel. Roligt att du gillar bilderna Jan-Olle!