I denna bloggpost publicerar jag enklare vardagsbilder och kortare texter.
Snö och dimma
[260106] Först kom det en massa snö – därefter drog dimman in. Och just dimma ger alltid landskapsbilden en helt ny dimension. När jag tidigare idag promenerade längs det än så länge isfria vattnet vid Höje å fångade jag den här bilden.
Vintern är här
[260105] Under de senaste dagarna har vintern kopplat ett stadigt grepp om Skåne. Enligt väderprognosen kommer det fortsatt att vara frostgrader med snöfall den närmaste veckan. Ute vid Krankesjön har isen så sakteliga börjat lägga sig. Så här såg det ut när jag tog ett varv runt sjön under gårdagen. Några vågade skridskoåkare hade till och med begett sig ut på isen, som antagligen inte hunnit bli alltför tjock.
Jag skulle just lämna parkeringen vid Stensoffan och köra hem när jag upptäckte att en ormvråk kom glidande rakt ovanför mig. Jag följde fågeln med blicken och noterade att den snart slog sig ner på en gammal död gren en bit från mig. Solen var så sakteliga på väg att dala ner bakom horisonten.
Jag tog en chansning och försökte långsamt närma mig trädet där fågeln satt. Jag hade inte sett många rovfåglar tidigare under dagen och det här kunde i bästa fall bli en fin ”bonusbild”.
Att smyga sig på en ormvråk som sitter högt över marken är i princip omöjligt. Det gäller snarare att hålla tummarna och hoppas på att den inte flyger iväg. Att närma sig långsamt och ta nya bilder med jämna mellanrum brukar vara en bra strategi.
Den här gången kom jag hyggligt nära. Ljusförhållandet var inte helt enkelt. Men det varma infallande kvällsljuset gav ormvråken en närmast gyllene ton. Gul är den ju själva verket inte. Det här ser snarare ut att vara en relativt ljus och sannolikt ganska ung individ. Strax efter jag tagit bilden lyfte fågeln och försvann. Även om resultatet kanske inte blev helt perfekt så blev det trots allt en trevlig bonusbild.
Jag brukar ha som tradition att fotografera alla juldekorationerna i Lund. Den här säsongen ska givetvis inte vara något undantag. Så någon timme före soluppgången tidigare idag begav jag mig ut en liten runda med kameran. Eftersom jag är ganska bekväm vill jag helst fotografera utan stativ. Lyckligtvis fungerar det relativt bra med dagens moderna kameror.
Den ståtliga granen på Stortorget är ett självskrivet motiv varje jul. Bilden ovan med restaurang Stortorgets dekorerade fönster i bakgrunden tycker jag blev ganska fin i all sin enkelhet. Nedan kan ni även se hela granen, där den i all sin prakt lyser upp torget. Temat på stadens alla dekorationer är tydligen ”Vinterglöd”. Inspiration har hämtats från den stilla vinterskogen och de vackra stjärnorna som bryter mörkret. I den resliga granen går det bland annat att hitta dekorationer av kottar, snöflingor och min personliga favorit, små djur i form av ugglor och ekorrar.
Klostergatan är stiligt dekorerad med långa granprydda girlanger med en stor lysande snöflinga i mitten. Så länge jag kan minnas har Klostergatan varit dekorerad med julljus mellan husfasaderna. Givetvis är det inte samma dekorationer, men på ett ungefär har det alltid sett ut så här i juletid.
Jag passerade även Domkyrkan där det traditionsenligt står två stora upplysta granar framför ingången. Jag koncentrerade mig på en av dem och fick med den varmt belysta fasaden i bakgrunden.
Eftersom det blivit för tok för lite fotograferande det senaste året kände jag att det var läge att göra en liten utflykt med kameran den gångna helgen. Hösten har kommit en god bit på vägen och trädens färger håller på att skifta om från grönt till läckert gyllene toner. Lägg därtill att solen sken från en klarblå himmel, vilket verkligen framhävde färgerna.
Jag gjorde två stopp på platser som är allt annat än nya för mig, Björkensdal i Torna Hällestad och Tvedöra, ytterligare någon kilometer västerut. Fördelen med att vara så bekant med plasterna är att jag vet var de bästa motiven finns. Nackdelen är så klart att jag högst sannolikt har tagit nära identiska bilder tidigare. Men jag fotograferar inte bara för att få nya och unika bilder. Minst lika viktigt är att bara få komma ut och uppleva naturen.
Från bildskörden har jag plockat ut fyra bilder. Den första (ovan) är tagen vid den lilla spången som ligger mellan det som kallas Björkensdal och Prästaskogen. Just här växer det en del lönn, vars löv har hunnit bli helt gula. Ungefär hälften av löven sitter kvar på grenarna, medan resten är på god väg att skapa vackra lövmattor på marken.
Bilden ovan är tagen under ett av de största och förmodligen även äldsta bokträden som växer uppe på Hällestadsåsen vid Björkensdal. Jag tog bilden under trädets mäktiga grenverk där ljuset var väldigt dämpat. I stark kontrast till det intensiva ljuset lite längre bort. Boken har inte riktigt börjat skifta färg än. Men flera löv har ändå fallit till marken och bildat en röströd matta runt den kraftiga stammen.
Den här relativt unga eken har jag fotograferat många gånger tidigare och förmodligen under alla årstider. Den står vackert placerad ute i hagarna på en av Hällestadsåsarnas norra sida. Jag blir alltid betagen av den härliga utsikten från den här höjden. Kanske för att jag har spenderat så mycket tid vid många av platserna man kan se härifrån.
Jag nämnde att det främst är lönnen som har skiftat färg. Alldeles intill den lilla Tvedörasjön står de här två träden. Det mindre till höger är en lönn. Det vänstra är sannolikt en ek, eller möjligen hagtorn (jag kollade inte så noga). Tillsammans med vägen som leder bort mot skogspartiet längre bort så tycker jag att det blev en ganska trevlig bild. Jag vill dock nämna att jag retuscherade bort ett par trästolpar som verkligen störde harmonin i motivet.
Vid den här tiden på året finns det gott om småfåglar i skogen. Årets ungar är i princip fullvuxna och förbereder sig som bäst på antingen en kall vinter eller en lång och strapatsrik resa söderut.
Den gångna helgen tog jag en liten tur ut till Silvåkraskogen med kameran. Bildskörden blev allt annat än generös. Men när jag stod uppe i fågeltornet vid Almen upptäckte jag att det fanns gott om småfåglar i träden och buskagen. Så jag lyckades faktiskt få några bilder på både grå flugsnappare och blåmes. Jag såg även flera entitor och stjärtmesar, men någon riktigt bra bild på dessa blev dessvärre inte.
Den grå flugsnapparen övervintrar i de centrala delarna av Afrika, alltså relativt nära ekvatorn. Så inom kort väntar alltså en 600 mil lång resa för den 18 gram lätta fågeln.
Blåmesen ovan ser onekligen ut att vara en individ som är född i år. Fjäderdräkten ser lite rufsig ut. I motsats till den grå flugsnapparen är blåmesen huvudsakligen en stannfågel som går att observera i Skåne året runt. Två helt olika strategier med andra ord. Vilken som är bäst går inte att avgöra på förhand – båda kan vara nog så utmanande för en liten fågel.
