Rådjuren i Vombs fure

Råbock och rå i Vombs fure

När jag senast var ute och fotograferade i Vombs fure fick jag flera fina bilder på rådjur. I denna bloggpost väljer jag att publicera tre av de bilder som jag gillar bäst.

Det första mötet var med ett ensamt rå, eller råget som hondjuren även kallas. Trots att jag var helt exponerad på en öppen plats i anslutning till en av de många torrlagda dammarna i området upptäckte hon aldrig mig. Åtminstone inte förrän jag hade fått mina bilder. Kanske var det för att jag befann mig i motljus och att vinden låg rätt.

När jag upptäckte rået befann hon sig på ganska långt avstånd. Men hon var på väg mot mitt håll och där jag befann mig fanns det ingen möjlighet att söka skydd oupptäckt. Så jag hukade mig ner och hoppades på det bästa.

Råget på krön

Till min lycka sökte hon sig upp för en slänt i riktning mot tallskogen. Det var då hon förmodligen började ana min närvaro. Under säkert en minut stod hon helt stilla i slänten för att bearbeta doft-, ljud- och synintrycken. Därefter gav hon ifrån sig ett litet skall och tog ett gäng raska språng in i den trygga skogen. Men då hade jag redan fått min bild. Jag gillar speciellt hur rået står placerat på krönet med de höga tallarna i bakgrunden.

Därefter gick jag vidare. Ganska snart upptäckte jag ytterligare två djur, den är gången en bock och ett rå. De betade lugnt på de växter som tycks trivas i den sand som är utlagd i dammarna. Jag började ta några bilder på avstånd. Det tog inte lång tid innan de började ana min närvaro.

Eftersom rådjuren befann sig i motljus i förhållande till mig gjorde jag ett försök att förflytta mig ett kvarts varv runt dammen. Det var naturligtvis en stor chansning. Om jag ska vara ärlig så förväntade jag mig nästan att de skulle springa bort.

Men så länge jag rörde mig långsamt uppfattade de mig tydligen inte som något hot. Istället fortsatte de beta på växterna, samtidigt de regelbundet kollade så att jag inte kom närmare. Det var då jag tog den översta bilden på de båda djuren. Något senare tog jag även bilden nedan på enbart bocken.

Råbock i Vombs fure

Jag vet att jag har skrivit det tidigare. Men att lyckas fotografera vilda djur och lämna platsen utan att skrämma iväg dem ger mig alltid en extra kick.

Du är kanske även intresserad av:
> Bock och rå – Vombs fure
> Rådjur äter eklöv

En cykeltur på skogsvägarna mellan Christinehof och Hallabjär

Cykel vid vägbom

Jag vet inget bättre sätt att uppleva det skånska landskapet än med cykel. Det är en stor anledning till att jag fått ett brinnande intresse för cykling under senare år. Igår lastade jag en av mina cyklar i bilen och begav mig ut till Skånes östra delar, närmare bestämt till trakterna söder om Linderödsåsen.

Jag utgick från Christinehofs ekopark och cyklade därefter nordost via Alunbruket. Jag rundade Norra Björstorp och Torasteröd innan jag satte kursen västerut mot Agusa. Därefter väntade en rejäl stigning genom bokskogen upp mot Hallabjär, som med sina 194 meter över havet är Linderödsåsens högsta punkt.

Skogsväg på Linderödsåsen

Sedan färdades jag närmare två mil längs härligt små slingrande grusvägar. Eftersom det hela tiden gick nerför kunde jag hålla riktigt bra tempo. Bättre än så kan det knappast bli. När jag nådde asfaltsvägen som går mellan Vallarum och Sillaröd vände jag åter mot Christinehof och min slutdestination. Totalt blev det en sträcka på 45 kilometer.

Det här en tur som jag planerat länge, men av någon outgrundlig anledning inte hunnit göra förrän nu. Förhoppningsvis blir det fler liknande turer i de skånska skogarna under sommaren. För att hålla vikten nere hade jag endast mobilkameran med mig. Så ni får hålla tillgodo med ett gäng enklare och mindre genomtänkta bilder.

Hörröds skogsväg

Bilden ovan är tagen längs Hörröds skogsväg. Här slingrar den lilla vägen sig ganska brant uppåt genom ett härligt kulturlandskap.

Varningsskylt skogsväg

Det gäller att vara extra uppmärksam när man cyklar längs de små vägarna. För man vet aldrig vad som väntar bakom nästa krök. Ibland kan det vara en vägbom, andra gånger en hjort eller ett vildsvin.

Du är kanske även intresserad av:
> Ett cykeläventyr på småvägarna runt Vombsjön
> Skånes alla fantastiska platser

Strandskator i Vombs fure

Strandskata i flykt

Vid mitt senaste besök i Vombs fure lyckades jag få hyggliga bilder på ett par strandskator. Förmodligen hade de ett bo alldeles i närheten av de för tillfället torrlagda dammar som finns i området.

Både honan och hanen flög mellan olika fasta punkter. Med jämna mellanrum gav de även ifrån sig sina ljudliga läten. Förmodligen var det inte helt uppskattat att jag befann mig i närheten av deras revir. Så jag tog bilderna ganska snabbt och lämnade dem sedan ifred. Att visa respekt för djuren är nämligen minst lika viktigt som att få bra bilder.

Strandskata i närbild

Strandskatan är huvudsakligen en kustfågel. Men det är långt ifrån ovanligt att somliga individer – som dessa två – beger sig inåt landet i jakt på fördelaktiga häckningsplatser. Även hemma i Lund ser jag ibland strandskator mitt i stadsmiljön.

De flesta individer lever i monogama förhållanden. Boet byggs på marken och båda föräldrarna är delaktiga i både ruvandet av äggen och skötseln av ungarna. Så fort ungarna är flygfärdiga flyttar strandskatan västerut mot sina vinterkvarter längs den europeiska atlantkusten.

Strandskata i Vombs fure

De strandskator som häckar längs kusten äter huvudsakligen musslor. På engelska heter den till och med ”oystercatcher”. Men i Vombs fure lär det inte finnas så mycket av den varan. Så jag antar att detta par gått över till att mata sina ungar med andra blötdjur och maskar.

Ljusa sommarkvällar

Sommarkväll vid Vombs ängar

Gårdagskvällen bjöd på ett närmast perfekt väder. Solsken, svaga vindar och en temperatur som varken var för varm eller för kall. Jag tog bilen ut till mina vanliga ”jaktmarker” i trakterna runt Vomb. Till min lycka fick jag en hel del skapliga bilder på olika djur. Allt från rådjur och harar till strandskator och gulärlor. Men allt det där tänker jag återkomma till i senare bloggposter.

För idag publicerar jag endast tre enkla miljöbilder jag tog under de timmar jag var ute. Det är onekligen något speciellt med kvällarna i midsommartid. Ljuset gör att man liksom inte vill åka hem.

Igår var jag inte hemma förrän strax före tio och blev då påmind om att jag varken hade ätit eller ordnat med en del andra vardagsbestyr. Men det spelar mindre roll, för timmarna i naturen vill jag ändå inte byta ut mot något annat.

Den översta bilden är tagen i närheten av det västra fågeltornet vid Vombs ängar. Ängarna är som vackrast så här i midsommartid med en blomsterprakt som kan matcha vilken park eller trädgård som helst. Den blåa blomman i förgrunden bör vara blåeld som är väldigt vanlig på Revingehed, likaså sandvitan som verkligen trivs i den sandiga jorden.

Skogsväg i Vombs fure

Det här är en väldigt typisk miljöbild från Vombs fure. Långa och raka skogsvägar som skär genom en hög tallskog. Skogsområdet är riktigt stort med skånska mått och det är relativt sällan man möter någon annan människa här.

Det gäller dock att respektera de restriktioner som gäller. Under vissa tider på året – primärt mellan april och juni – är det beträdandeförbud i skogen. Detta för att skydda den unika kronhjortsstammen. Klart vanligast är dock dovhjorten som man i stort sett ser varje gång man besöker skogen.

Gräs och blåeld

När vi nu är inne i juli månad har gräset, mycket med hjälp av den värmebölja som drog in förra veckan, bildat ax och antagit den för sommaren typiska gula tonen. Jag är verkligen ingen expert på gräsarter, men det kan mycket väl vara kvickrot. Även här trivs blåelden. Notera dessutom den lilla humlan som av en ren slump råkade hamna precis i skärpeplanet.

Gräsänder och viggar vid Skrivaremöllan

Gräsand i flykt - Skrivaremöllan

Under de senaste veckorna har jag haft ett närmast konstant underskott på nytagna bilder. Av ett flertal olika anledningar har det helt enkelt blivit för få turer med kameran.

Så för att återgå till någon form av ”jämviktsläge” gäller det nog att skärpa till sig den närmaste tiden. Lyckligtvis verkar den värsta sommarhettan vara borta för den här gången, vilket naturligtvis underlättar arbetet en hel del.

På måndagskvällen var jag i vilket fall ute några timmar med kameran. Jag gjorde bland annat ett kortare stopp vid de gamla kvarndammarna vid Skrivaremöllan, som ligger strax utanför Torna Hällestad. Här fann jag både gräsänder och viggar.

Bilden på den flygande gräsanden som just lättat från vattnet tycker jag blev ganska trevlig. Notera de små vattendropparna i luften. Först trodde jag att det var en juvenil hane, men efter lite funderande är jag mer inne på att det är en adult hane med en så kallad ”eklipsdräkt”. Hanarna ruggar nämligen strax efter häckningen och sedan tar det någon månad innan de får tillbaka sin riktiga färgprakt. Den här hanen kunde i vilket fall flyga, vilket indikerar att fjädrarna har växt ut igen.

Gräsandshona - Skrivaremöllan

Gräsändernas ungar är nästan fullvuxna nu, men andhonan håller fortfarande ett vakande öga på dem.  Jag lyckades få en fin bild på en adult hona när hon dök fram ur det höga gräset. Ungarna var i närheten men fastnade tyvärr aldrig på bild.

Vigg hane vid Skrivaremöllan

I dammarna fann jag även ett par viggar. Dessa är ofta ganska skygga och simmar nästan alltid iväg när man kommer nära. Bilden ovan med det oskarpa gräset i förgrunden blev dock inte så tokig.

Du är kanske även intresserad av:
> Gräsand i flykt
> Vigg vid Källby dammar