Den ensamma gladan i trädet

Gladan i trädet

För någon vecka sedan passerade jag Vombs ängar strax före solnedgången. Jag gjorde ett stopp vid det västra fågeltornet för att spana ut över nejden. Plötsligt upptäckte jag att en röd glada satt sig till ro i ett av de kala träden som står i närheten av bron som går över Klingavälsån.

Jag har sett glador sitta där flera gånger tidigare och bestämde mig för att göra ett försök att fotografera fågeln. Först tog jag några bilder på avstånd. Sedan gjorde jag ett försök att närma mig. Till min förvåning verkade inte gladan bry sig om att jag smög mig allt närmare i det klara aftonljuset.

Efter ett litet tag var jag så pass nära att fågeln fyllde hela min sökare och jag fick ett helt gäng trevliga bilder på Skånes landskapsfågel. Att den satt helt exponerad i solen där på grenen gjorde så klart inte saken sämre. Jag försökte mig till och med på att ta några riktiga närbilder på fågelns huvud. Resultatet ser ni nedan. Inte så tokig bild den heller, men i det här fallet har jag delförstorat bilden en del.

Röd glada närbild

Efter ett par minuter tyckte gladan att det fick vara nog. Den lyfte och flög bort några hundra meter till ett annat träd. Men då hade jag redan fått vad jag behövde i bildväg.

Just den här gladan ser ut att ha kliat sig en del på bröstet med näbben. Fjäderdräkten är lite uppruggad där. Något som är ganska vanligt bland flera fåglar. Av den anledningen är den kanske inte det perfekta exemplaret av en röd glada. Men vad gör väl det, jag var ändå helnöjd med bilderna.

Ekorrar i Silvåkraskogen

Ekorre vid Almen

Så här års är det ganska lätt att se ekorrar i skogarna. Just nu jobbar de nämligen som bäst på att samla in nötter, ollon och kottar till vinterförrådet. När jag var ute i Silvåkraskogen för några veckor sedan lyckades jag under kort tid fånga två ekorrar på bild.

Ekorre i Silvåkraskogen

Notera den tydliga färgskiftningen på de båda individernas svans. Den översta har en svans med samma färg som den övriga kroppen, medan den andra har en klart mörkare svans.

På den översta bilden går det även att se hur närmast överdimensionerade de bakre klorna är. Med hjälp av dessa kan ekorren enkelt klättra på trädstammarna och svinga sig mellan grenarna.

Bock och rå – Vombs fure

Råbock och rå - Vombs fure

När jag besökte Vombs fure på måndagseftermiddagen hade jag åtminstone lite ”jaktlycka”. När solen var på väg ner bakom trädtopparna upptäckte jag två djur som låg och vilade i sanden i en av de många tomma sedimentdammar som finns i området. Först trodde jag faktiskt att det var två gäss, men när jag fick upp teleobjektivet såg jag att det var två rådjur som låg och vilade. Kanske väntade de på att det skulle mörkna ytterligare. Det är nämligen i gryning och skymning som rådjuren är som mest aktiva.

Lyckligtvis upptäckte jag de båda rådjuren utan att de upptäckte mig. Så jag smög in en bit i skogen för att söka upp en bättre och mer kamouflerad vinkel. När jag åter fick de båda djuren i sikte hade de rest sig upp. Förmodligen hade de hört eller luktat att det fanns en människa i närheten. Det var i det tillfället jag tog bilden ovan. Trots att benen inte syns tycker jag att det blev en trevlig bild.

Notera att det är en bock och ett rå på bilden. Vilket jag tycker är lite märkligt eftersom de motsatta könen normalt bara träffas under brunsten. Vilken ägde rum för ett par månader sedan. Så varför de hängde ihop nu vet jag ärligt talat inte. Förmodligen var det här samma djur som jag lyckades fånga på bild i förra veckan.

Rå i språng - Vombs fure

Strax efter att jag tagit bilden började rådjuren röra sig bortåt. Då bestämde jag mig för att gå ut en bit från min gömda position och exponera mig. De hade liksom försvunnit oavsett vilket. Då såg rådjuren mig och tog till flykten. Rået lyckades jag fånga i sökaren just innan hon tog det sista sprången in i tallskogen. Även om avståndet till djuret var betydligt längre vid det tillfället tycker jag nästan att det blev en trevligare bild än den översta.

Du gillar kanske även:
> Möte med råbock i Vombs fure
> Rådjur på fälten vid Bokeröd

Höstens färger i Rövarekulan

Rövarekulan - gult träd

Strålande solsken och temperaturer som stundtals legat över 20-gradersstrecket. De senaste dagarna har verkligen bjudit på ett härligt höstväder i Skåne. På fredagen tog jag en kortare tur ut till Rövarekulan för att försöka fånga höstens färger. Med facit i hand blev denna lilla utflykt inte så tokig. Många träd hade skiftat färg och jag fick en hel del trevliga bilder med mig hem.

Rövarekulan - gula träd i motljus

Rövarekulan är en gammal ravindal och längst ner i dalen rinner Bråån. Det var längs åns rinnande vatten som jag huvudsakligen hämtade motiven. Här hittade jag flera träd som skiftat till en härligt gyllene ton som förstärktes ytterligare i den klara höstsolen.

Rövarekulan - Bråån

Du är kanske även intresserad av:
> Den gamla stenbron i Rövarekulan
> Böstofta

Varfågel och rådjur

Jag spenderade en stor del av den soliga torsdagseftermiddagen i Vombs fure. Det blev en ordentlig sträcka trots att jag hade det tunga objektivet med mig. Tyvärr motsvarade inte bildskörden den fysiska ansträngningen. Men vädret var ju toppen och fikan i höstsolen satt som en smäck. Några mindre lyckade bilder fick jag dock.

Varfågel - Vombs fure

Vid de många sedimentdammarna väster om Vombvägen hittade jag en liten varfågel som satt och spanade på en stolpe. Jag lyckades komma ganska nära innan den flög iväg.

Rådjur - Vombs fure

Lite senare upptäckte jag två rådjur som skuttade ut från skogskanten. Avståndet till djuren var väldigt långt och jag vet faktiskt inte om de upptäckte mig. Oavsett vilket så var de snabbt borta igen.