Strax nordväst om Röstånga i Söderåsens Nationalpark ligger Odensjön. Den sägenomspunna sjön är nästan cirkulär till formen och sägs likna asaguden Odens ena öga, därav namnet.
Odensjön omgärdas av skogsbeväxta branta klippor och de för området så karaktäristiska rasbranterna. Sjöns diameter är ca 150 meter och som djupast är den 19 meter. Många tror att Odensjön är ett gammalt stenbrott, men i själva verket är det en så kallad glaciärnisch från istiden.
När jag är ute och rör mig i naturen förundras jag ofta över hur många vattensamlingar det finns. Små skogsgölar, som fylls upp med nytt färskt vatten på våren för att sedan sakta torka ut under sommaren. I och runt dessa små vattensamlingar brukar djurlivet vara extra rikt. För vi vet ju alla att vatten är källan till livet på jorden.
Just den här lilla gölen ligger i närheten av det lilla samhället Gillastig i Söderåsens Nationalpark.
Vid Sövdesjöns södra strand håller vattennivån så sakteliga på att sänkas. Gräset på de tidigare översvämmande strandängarna får åter syre. Snart kan även de tydligt vindpinade träden glädja sig åt att stå på torra land.
Tjärnen som bara för några veckor sedan var mörk och dyster har plötsligt ändrat skepnad. Nu har det gröna vattengräset åter brutit vattenytan och sträcker sig upp mot vårsolens ljusa och energirika strålar.
Jag hittade den en bit från stigen. Mitt i djupaste skogen. Den lilla gölen där ungbjörkarnas solbelysta ljusa stammar speglade sig perfekt i det mörka vattnet. En smått magisk plats där inget störde stillheten och harmonin.