I helgen tog jag en kortare tur upp till Linnebjers naturreservat som ligger nordväst om Södra Sandby. Det var en kall och gråmulen dag. Stundtals föll det även lite snöblandat regn. I skogens utkant, där de vidsträckta fälten tar vid, tog jag den här bilden under en av de gamla ekarna som växer i området. Som ni ser låg det bitvis en del snö kvar på marken.
Det har visserligen snöat en del i Skåne det senaste dygnet. Men töväder i kombination med dimma gör det ändå inte speciellt lockande att ta sig ut. Dessutom måste jag sitta framför datorn och jobba idag.
Så jag plockar fram en vacker bild jag tog i Silvåkraskogen förra vintern. Det här var en härlig dag när träden var täckta av rimfrost och snö. Jag håller tummarna för att vi ska få liknande dagar de närmaste veckorna.
Om vädret var hyggligt på torsdagen så var det ändå ett snäpp bättre trettondagen. Så jag gjorde ytterligare en en tur ut till Revingehed med kameran. Trots att jag känner till Revingefältet relativt väl upptäcker jag fortfarande nya platser på den vidsträckta gräsheden. Inte minst alla mindre skogsdungar är roliga att undersöka.
Bilden ovan tog jag från höjden alldeles intill den lilla byn Silvåkra. Från den här punkten har man en fin utsikt över sänkan där det går att ana Krankesjön bakom träden. Att ostadigare väder var på ingång gick inte att ta miste på när man betraktade molnhimlen där cirrusmolnen började bli allt tätare. Och mycket riktigt, tidigt i morse kom årets första snö.
Jag har en känsla av att jag inte lyckats fånga så många riktiga höstbilder i år. Om det beror på att hösten var ovanligt kort eller att jag helt enkelt inte har jagat tillräckligt många motiv kan vi låta vara osagt. Antagligen är det en kombination.
Dessutom är den skånska bokskogen lite nyckfull på hösten. Ofta är den roströd, men mer sällan sådär riktigt gyllene som jag helst vill ha den. Som på bilden ovan. Den tog jag i samband med att jag var ute och jagade fågelbilder förra veckan. När jag släpar runt på ett tungt teleobjektiv orkar jag endast bära med mig kompaktkameran som komplement. Lyckligtvis löser den oftast uppgiften galant.
Den gångna helgen har bjudit på ett härligt och soligt höstväder. Tyvärr har jag jobbat båda dagarna och inte haft möjlighet att samla på mig nytt material till bloggen.
Så jag får plocka bland det jag har. Det här är ytterligare en bild som jag tog i Prästaskogen för någon vecka sedan. Bredvid den gyllene eken växer vad jag tror är en murgröna längs trädstammen.
I motsats till de flesta trädarter tappar murgrönan inte löven på vintern. Det är till och med så att växten blommar på hösten och dess frukter blir mogna först på våren.
