Skrattmåsar är ganska tacksamma att fånga i flykten. Som jag har skrivit på bloggen tidigare, fåglar gör sig nästan bäst i rörelse. Den här skrattmåsen hittade jag vid Källby dammar tidigare i veckan. Extra bra var att jag lyckades fotografera den framför en diffust grön bakgrund. Det är betydligt trevligare än en molnhimmel.
Sädesärlan är en fågel som jag trodde skulle vara väldigt lätt att fånga på bild. Men av någon anledning fick jag inget bra tillfälle förrän tidigare i veckan. Det beror kanske delvis på att sädesärlan trivs bäst i öppna områden och inte i skogen där jag främst letat fåglar den senaste tiden.
Sädesärlan är trots sin blygsamma storlek en riktigt långflyttare. Vintrarna spenderar den i nordöstra Afrika och Mellanöstern. Oftast ser man sädesärlan på marken där den springer runt i jakt på insekter.
Igår begav jag mig ut på ytterligare fågeljakt i den härliga sommarkvällen. Jag hade ingen större lycka den här gången heller, men ett par fåglar lyckades jag trots allt fånga på bild.
Lövsångaren är faktiskt Sveriges vanligaste fågel. Men för många är den ganska okänd eftersom den är relativt kamouflerad och dessutom spenderar en stor del av tiden uppe träden. Där jagar den främst bladlöss, mygg och flugor.
Lövsångaren är relativt lik gransångare och grönsångare. Det är främst lätena som skiljer dem åt. Men eftersom den här individen har ljusa ben är jag ganska säker på att det är just en lövsångare.
Det var ett litet tag sedan jag var ute och fotograferade fåglar. Så tidigare ikväll begav jag mig upp till Linnebjer med det långa objektivet. Av sången att döma var det stor aktivitet i träden. Men att hitta fåglarna i den täta vegetationen är en helt annan femma. Så bildskörden blev relativt fattig.
Ett gäng bofinkar lyckades jag dock fånga på bild. Med hjälp av den karaktäristiska och ganska starka sången är det inte så svårt att hitta bofinkshanar på gamla döda grenar som på bilden ovan. Ganska tacksamt med tanke på att det inte är några löv i vägen.
Oavsett om jag inte fick så många bilder med mig hem så var det en förbaskat fin sommarkväll. Så någon bortslängd tid var det definitivt inte.
En gulsparv sitter och sjunger i toppen av en enebuske. På grund av miljögifter minskade beståndet av gulsparv kraftigt i södra och mellersta Sverige under 60- och 70-talet. Lyckligtvis har arten återhämtat sig och är numera ganska lätt att finna i Skåne.
