Detta är en bild som jag tog i trappan vid Slussen för ett par månader sedan. En ganska ren och enkel bild som mest består av linjer och mönster. Med undantag för mannen som står och väntar på något uppe i det vänstra hörnet. Jag undrar just vad han väntade på.
Nu när vi har kommit en bit in i november börjar det bli allt svårare att fånga färgerna i naturen. Främst för att löven fallit, blommorna slutat blomma och gräset torkat. Men även för att ljuset är en bristvara.
Så nu är det en bra tid att fokusera på de svartvita bilderna. Som jag har skrivit tidigare; att få till en bra svartvit bild är betydligt svårare än färg och kräver inte sällan mer retusch i efterbehandlingen. Samtidigt är det bra att träna retusch i svartvitt eftersom du bara behöver ha koll på en färgkanal.
Den gamla väderbitna stättan på bilden går att hitta i de södra delarna av Skrylle, där skogen övergår i öppen fäladsmark. Stengärdet skvallrar om att det bedrivits boskapsdrift på platsen under många år.
Idag fuskar jag lite och publicerar en bild som jag skickade upp i mitt Instagram-flöde tidigare ikväll. Precis som flera av de nyligen upplagda bilderna är den tagen i skogarna kring Häckebergasjön tidigare i veckan.
Som många säkert känner till är jag speciellt förtjust i att fotografera i motljus. Men det går naturligtvis även att ta bilder på ett mer konventionellt sätt; med solen i ryggen.
Vid den här tiden på året blir skuggorna extra långa. Fotografens egen skugga är tyvärr inte undantagen. Men ett trick som jag brukar använda är att gömma sin egen silhuett bakom trädens långa skuggor. Det har jag gjort i den här bilden som är tagen i bokskogen runt Häckebergasjön. Om du tittar lite extra noga på bilden kan du säkert ana sjön där bortom trädstammarna.
Gråmulet, lite duggregn och runt tio grader varmt. Vädret till trots begav jag mig ut till Skrylleskogen och gick en knapp mil tidigare idag. Även om ljuset var knappt så fick jag faktiskt några bilder med mig hem. Här är en av dem.